så hade det gått som det aldrig gick.
Hade jag mött den jag aldrig mötte
och hade jag skött vad jag aldrig skötte
och hade jag känt vad jag aldrig kände
så hade åtskilligt hänt som nu aldrig hände.
Ja, hade jag gått dit jag aldrig går
så hade jag stått där jag inte står.
("Monolog för envar", Alf Henriksson)
Mycket fascinerande dikt. Visserligen är det förflutna stelnat och förbi, men är inte detta spännande tankar, så säg? Hur hade det varit nu om det blivit som det aldrig blev? Tanken gör nästan en kullerbytta. Det första som slår mig när jag läser den är de killar jag ville ha (och i synnerhet en som dikten stämmer så bra på), men aldrig fick. När det begav sig var det känslomässig katastrof för varje en som på ett eller annat sätt gick mig förbi, nu kan jag konstatera "tack gode Gud" att jag inte fick min vilja igenom. Inget ont om någon av dem, somliga är goda vänner idag, andra har jag ingen kontakt med, men ingen av dem hade jag passat riktigt bra ihop med när jag ser det i backspegeln.
Tänk om alla motgångar jag varit med om aldrig drabbat mig. Vissa saker vill jag helst inte behöva vara med om igen, och hade jag fått välja hade jag gärna sluppit dessa händelser och tunga perioder i livet. Ändå är det så att i efterhand är jag glad för det allt det goda som kom ur det till synes meningslösa. För att det bland annat gjort mig medveten på nya sätt, ödmjuk och eftertänksam. Vissa egenskaper tror jag bara kommer genom att man gått igenom prövningar.
Det står i ordspråksboken 3:12 "Ty Herren tuktar den han älskar och agar den son han har kär". Kanske ett sådant bibelord vi kan få för oss att låtsas som om det inte existerade, ett sånt där som man vid första anblicken skulle vilja ta bort från sin egen korrekta klipp-och-klistra-bibel. Hur går det ihop med att Gud är kärlek? Nåväl, jag tror inte det handlar om att Gud slår oss, men att han tillåter att vi går igenom lidande och prövningar för att han vet i förväg att det kommer något gott ur det. Lönen är värd mödan så att säga. Somliga händelser verkar dock vara så meningslösa att Gud blir grym om det skulle vara så att han prövade oss genom dem. Nä, jag tror inte att allt har en mening. Vi gör mycket dumt som är emot Guds vilja och jag tror också på onda andemakter som styr, lika väl som goda, beroende på vad vi människor lämnar utrymme för i våra liv och hjärtan.
I 1917 års översättning av bibeln står det såhär i romarbrevet 8:28 (nyare översättningar formulerar det inte lika vasst) "För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa". Det du! Allt blir inte som det är tänkt på en gång, för att det är en välda massa faktorer som spelar in, men om jag strävar efter att älska Gud kan jag ha min trygghet i att han kommer se till så att mitt livs omständigheter i slutändan ändå leder till det bästa sett ur ett helhetsperspektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar