Så många idéer på vad jag skulle kunna skriva om, så lite tid. Har diverse kluddlappar och listor med bloggämnen som är tänkta att någon gång hamna på pränt här, men det låter sig inte göras i förbifarten. Idag blir det en färdig text som jag fastnade för då jag läste den. Jag håller i samlingar för ett gäng 13-åriga tjejer en gång i veckan på kyrkan och utgår då från konfirmationsmaterialet con dios. Tycker det är riktigt bra, förra veckan använde jag kapitlet om döden med tjejerna i gruppen på onsdagen och med mina jämnåriga vänner nästa kväll, bara lite olika bitar av det. Detta kommer från ledarhandledningen:
"Vi lever i ett samhälle som städat undan sjukdom, lidande och död så vi slipper möta detta så långt som möjligt. De flesta av oss möter dagligen döden i tv-rutan, antingen genom nyheterna - på tillräckligt avstånd för att det ska kännas tryggt - eller på film, också då på behörigt avstånd. Men långt färre har suttit vid en dödsbädd eller sett en död människa. Detta, säger Tommy Hellsten i boken Med människan har gjort vår kultur "dödssjuk".
När döden får vara närvarande i livet, är livet så dramatiskt att det skakar om oss i grunden. Det saknar verkligen inte innehåll och är inte trist. När vi börjar härska över livet genom att välja bara det som känns bekvämt i det, då flyr det ifrån oss. Vi blir tomma och ytliga. Vi börjar längta efter att slå klackarna i taket och få tiden att rulla. Det måste finnas prylar, sex, spänning, hålligång. En människa som nåtts av dödens tilltal blir istället stilla inför livets vidunderliga storhet. Därför gör döden oss friskare. Döden visar oss en form livet i en form som vi inte behärskar. Närheten till döden väcker oss till livet."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Många brukar säga att döden är något naturligt. Jag menar tvärt om, det är det mest onaturliga som finns. Döden för aldrig något bra med sig, bara sorg och smärta. Jag är minst sagt övertygad om att Gud aldrig hade tänkt sig att människan skulle behöva uppleva döden. Varken sin egen eller sina nära och käras.
SvaraRaderaDet är sant som du säger, jag tror också att döden egentligen är onaturlig och att det är därför vi gärna vill fly den, men likafullt hör den till ett av de grundläggande villkor vi måste leva med och förhålla oss till i en fallen värld. Jag fastnade för texten för att jag under både farfars och farmors begravning förra året så tydligt upplevde vad som sägs i sista stycket. I dödens närhet fick jag också djupare och vidare perspektiv på livet.
SvaraRadera