Helgen som gick var halften av gruppen pa trekking tillsammans med ett gang Indier i blandade aldrar fran Trichy trekkingclub.
For det forsta var jag forsenad till avfarden med minibuss, hade stannat pa internetcafeet val lange och nar jag skulle ta bussen drojde den 40 minuter. Tack och lov hade jag varit forutseende och packat i forvag. Vi akte nagra timmar och spenderade natten pa ett hotell med hyfsad standard bortsett fran en sunkig toa. Kvallsmaten var minst sagt lustig; soppa i sma pasar, brod i tidningspapper och bananblad ocksa annu mer brod. Kolhydratkosten hade bara borjat, visade det sig.
Upp i ottan for vidare fard i gramulet vader. Kan nastan aldrig sova da jag ar pa resande fot sa jag tittade pa landskapet som susade forbi med vackert blanande berg som tornade upp mot horisonten. Solen kom fram lagom till dess att vi anlande till startpunkten. Det tog sin lilla tid innan vi kom igang, forst var det frukost pa staende fot och sen sa tog indierna vaaaldigt gott om tid pa sig. Man bor inte bli forvanad om det drar ut en timma over utsatt tid.
Naturen pa vag upp var mycket vacker, bortsett fran diverse forpackningar och trasiga skor som lag slangt overallt langs med stigen. Tempen lag kring 35 och forst hade vi lite disig sol. Svettigt forstas, men anda behagligt med tanke pa att det hade regnat under natten. Det hade kunnat vara bra mycket varmare. Tankte att de som inte foljde verkligen missade en upplevelse! Till en borjan gick vi pa led i grupp efter backiga stigar, men efterhand drog nagra ifran och gick fortare. Det var hyfsat jobbigt i etapper da stigningen blev brantare och vi fick klattra lite i stenig terrang. Har och var dok det upp apor; mammor med ungar om halsen, stora och sma ocksa en riktigt maffig en som reagerade pa kamerablixten och borjade frasa at oss. Det borjade regna och i takt med att jag blev allt blotare borjade jag tappa modet, det var inte sa kul langre.
Blev besviken da vi kom fram och platsen dar vi skulle overnatta lag i en dal, jag hade ju klattrat for att komma upp pa en topp! Annu mer uppgiven blev jag nar jag sag hur vi skulle sova; i en enkel ladugardsliknande betongbyggnad pa halmmattor. Regnet oste ner utomhus och att bli torr igen var det bara att ge upp, vi fick finna oss i att sitta och kura svettiga och blota trots att vi bytt om. Jag borjade tycka att de som stannat "hemma" gjort ett bra val, suktade efter vad som framstod som rena rama lyxen motfor dessa forhallanden. Allra ackligast var toan med blott betonggolv, en sits du inte vill sitta pa i forsta taget och sma vanner som maskar och spindlar. Det var anda komiskt, jag och Fanny satt och skrattade at situationen! Efter ett tag kunde jag till och med tycka att det var lite mysigt, att fa chips och choklad hojde humoret avsevart. Vi yngre lekte diverse enkla lekar tillsammans, sant som charader och simon says.
Nar vi skulle sova fortsatte indierna att surra, prata, skratta, pladdra...ja, alla synonymer du kommer pa. Anette sa i halvt sarkastisk ton "good night everybody". Varje svensk fattar det underforstadda: var tysta och sov. Inget hande, sa hon forsokte en gang till och efter ytterligare nagra minuter tog Sofia vid och sa samma sak. Antingen brydde dom sig inte eller sa ar dom inte sa finkansliga som vi, sa jag sa "that means that we want silence!".
Natten var det varsta med trippen. Jag hade klatt pa mig mig allt jag hade som var torrt, en sjal, dubbelt lager upptill, 3/4-byxor och shorts fastsatta med sockar for att tacka glipan som var pa benen! Vi svenskar som var med tog varsin extra halmmatta och la over oss for att halla lite kroppsvarme kvar. Vaknade nog varannan timma av att jag fros, lag obekvamt eller horde ljud som hundar i slagsmal, hogljudda timmerstocks-snarkningar och nagra som gick ute och bad "arrogara". Drog en lattnadens suck nar morgonen val kom. Indierna skrattade at oss och undrade om vi verkligen var svenskar som var sa frusna!
Det tog nog 2 timmar innan vi var redo att ga, som sagt behover indierna extra marginal och lite till. Till och med jag som i Sverige ar en tidsoptimist tycker att detta blir segt och ineffektivt. Ledaren hade sagt att vi skulle vara tysta pa vagen upp mot toppen for att ha chans att se djur, men det var ett hopplost projekt att fa det tyst ens en minut trots att vi sa till upprepade ganger. Forst var stigen lerig och snarig, men ju hogre vi kom desto mer gras och stenig terrang.
Forsta hallpunkten var en klipphylla dar utsikten var magnifik, nu fick jag se det jag suktade efter dagen innan! Dar fanns en smal, trang gang som ledde in till en bonegrotta i vaggen som vissa modiga gav sig in i. Forst tankte jag lata bli eftersom jag far lite klaustrofobi, men jag vart for nyfiken for att lata bli sa jag utmanade radslan. Det var lite marginal att rora sig pa till en borjan, sen vidgade sig gangen och i grottan rymdes nagra stycken. Den sag inte mycket ut for varlden, en ficka med lite hinduprydnader langst in. Nar jag kom ut igen efter att ha alat, krypit och kravlat, hade dimman lagt sig over dalen som mjolk. Nar jag gatt nastan till toppen kom solen och skingrade dimman magiskt. Stannade och tittade i forundran, nynnandes pa "o store Gud, nar jag den varld beskadar, som du har skapat med ditt allmaktsord..."
Pa nervagen stannade vi vid en sten for fika och vila. Santhanam drog igang nagra historier, men vi ville garna njuta av tystnaden och utsikten sa vi sa till. Jo, jag gillar ju ocksa tystnad sa han da, och bevisade det pa nervagen genom att prata konstant utan uppehall med 2 indier! Delar av nerfarden var det ljus och solig gronskande sagoskog. Vi rastade i skjulet, solade, packade, at och sedan borjade vi studenter den fortsatta vagen ner i forvag. Jag hamnade sist i ledet for att jag gick och sag mig omkring i lugn ro, tyckte inte det var nan ide att stressa. Sa kom ocksa Sofia och Anette ner en hel timma fore vi andra 5. Benen borjade kannas som spagetti vid det har laget och sista biten tycktes vara andlost lang. Det kan man aven saga om vantan pa att fa fara hemat som tog dryga tva timmar, delvis berodde det pa att en kvinna hade skadat sig. Vi stannade pa en restaurang och at brod, brod och brod i olika skepnader med diverse tillbehor. Trots att ac:n funkade sa bra att vi fros, luktade minibussen omkladningsrum for hockeykillar nar vi kom ut igen! Gissa hur skont det var att fa komma duscha och sova i ett varmt rum efter helgens strapatser?! Man kan behova bli skitig for att uppskatta att vara ren, behova frysa for att gilla varmen och bo enkelt for att inse hur bra man egentligen har det.
tisdag 26 april 2011
torsdag 21 april 2011
Studiebesok och nara-doden-upplevelser
Jag har varit sist till frukosten ett antal mornar har. Har tyckt det varit sa konstigt, jag har ju stallt vackarn pa 8.30 sa jag ska hinna till 9 och anda sitter alla dar nar jag kommer. Varje morgon. Vad ar det for overhurtiga morgonmanniskor? Sjalv kan jag behova en startstracka pa en timma innan jag riktigt vaknat till. Efter nog manga mornar i den stilen slog det mig att den inofficiella tiden visst var halv 9, inte undra pa att jag slantrat in sent :)
Mandag den 18 var vi pa ett de-addiction center dar vi forst fick en inledande forelasning med information om stallet. Aterigen traffade vi pa en av Sankaris f.d. elever, de finns visst lite overallt. Det bodde bara man dar, eftersom missbruk i princip ar ett uteslutande manligt problem i Indien enligt henne. Pa 10 ar hade de bara haft 3 kvinnor, men jag undrar jag om det inte finns ett morkertal, att kvinnor inte tors komma ut med sina alkoholproblem eftersom det ar sa skambelagt. 99% av alla inlagda kom for alkoholmissbruk, resterande ynka 1% for att de inhalerar thinner, tar cannabis eller tabletter. Totalt hade de 55 platser, varav 15 var oronmarkta for fattiga som regeringen betalade for. Dock tog de in sa manga som upp mot 90 om jag forstod det ratt, eftersom behoven ar stora. Inledningsvis fick de avgiftning, sen terapi individuellt, i grupp och/eller med familjen, och efter 20 dagar skulle de vara sa friska att de skrevs ut med nan typ av mirakelpiller utan biverkningar vilket later lite for bra for att vara sant... Vi fick aven hora pa 2 unga man som berattade om sitt missbruk. Det mesta har i Indien ar mycket spartanskt motfor hemma, sa ocksa hemmet for missbrukare. Sovsalarna var slitna och smutsiga och inneholl i princip inget mer an sang, nattduksbord, flaktar och tvattlinor med ett och annat plagg uppsatt.
Maten ar mestadels god, forutom tva kvallar da vi bara fatt kolhydrater: ris, pasta, potatis, brod, chips och frukt. Annars kan en maltid besta av stark pickles, mort lammkott, krispiga "varma chips" snacks, rodbetor, pitabrod med gronsaksfyllning, kokta gronsaker och melon. Ja, det var en maltidsmeny jag raknade upp! En annan dag har det varit tortillaliknande brod, ris, gronsaksbiff, pasta, friterad linsbiff och en kokosboll till efterratt. Igar var en fantastiskt god middag pa kvallen: en mild soppa pa gronsaksbuljong, pasta, friterad kyckling, kokta gronsaker, sallad med bla jodnotter och morot ocksa sot mango.
Hemlangtan kommer och gar. Jag trivs finfint har, men tycker det ska bli lika bra att komma hem. Nan dag har jag kant mig less och matt pa nya upplevelser, for att nasta dag vara sugen pa mer. Det ar bra att fa distans till allt dar hemma, jag uppskattar det sa mycket mer nu nar jag ser det pa hall. Hur otroligt rent vi har det, vilken hog standard, sa lugnt och tyst till och med i staderna i jamforelse. Inte minst inser jag hur manga fina manniskor jag har runtomkring mig hemma.
En kvall har i veckan fick vi se ett riktigt askvader, hade jag varit liten hade jag blivit dodsforskrackt. Var namligen jatteradd for aska da jag var barn. Hela himlen blinkade och blixtrade, det var som ett jattelikt ljusskadespel! Stod och tittade i forundran, kunde inte lata bli att ha munnen oppen...
Sankari har haft en lektion med oss om barns utsatthet. Det var mycket statistik som ar svar att overhuvudtaget ta in och fatta, sjukt manga barn lider alldeles for mycket. Det ar svart att inte landa i fragan varfor det kan vara sa. "Less than 1% of what the world spent every year on weapons was needed to put every child into school and yet it didn't happen" (state of the world, new internationalist). Vilken galen varld vi lever i...
Jag har varit med om tva nara-doden-upplevelser. Naja, inte riktigt, men nog sa spannande i alla fall! Den ena var nar jag akte buss med Albert till chennai silks for att kolla pa indiska klader. Jag tog gott om tid pa mig som han sagt att jag kunde gora medan han var pa annat hall och utrattade arenden. Sen nar jag var klar slog det mig att vi ju inte hade avtalat nan tid och plats.
Min mobil funkar inte har sa jag kunde inte ringa. Vagen dit hade inte varit sa svar, sa jag tankte att jag nog kunde tillbaka till internetcafeet dar vi startat ifran sjalv. Sagt och gjort, traskade till hallpunkten, en stor kyrka och visste att jag skulle ta vanster dar. Vagen till vanster delade sig dock i tva, sa jag vart valdigt osaker och tog forst vanster igen men angrade mig och gick hoger. Fragade i en kiosk om vagen men han visste inte, en dam i nasta kiosk sa att jag skulle fortsatta rakt fram sa jag hoppades att hon hade ratt. Sag for mitt inre hur jag skulle ga vilse, utan adress "hem", hungrig och torstig mitt under stekheta dan och kollapsa av utmattning. Nu slutade det val, jag var pa ratt spar anda! Albert hade blivit jatteorolig.
Idag var jag pa vag in till internetcafeet med buss nar Santhanam ropade pa mig och sa att jag fick aka moppe med hans van. Kvinnor har sitter inte grensle, utan pa tjej-vis med bada benen pa en sida sa jag satte mig sa, holl i mig i ett handtag och hade fotterna pa en liten platta. Inte sakert for fem ore, och sarskilt inte i denna trafik! Det var med skrackblandad fortjusning jag sag den indiska trafiken pa riktigt nara hall. Vid en bro var det trafikstockning, helt enkelt for att alla kor forst och tanker sedan. Jag fick hjartat i halsgropen nar vi hamnade bakom en buss och han skulle forsok kora om. Ja, det var en upplevelse som det racker att vara med om en gang.
I forrgar var vi pa ett missionssjukhus drivet av en kyrka. Forst fick vi se sjukskoterskeskolan, det varsta var tva bord med burkar dar det lag konserverade foster fran aborter och missfall...helt bisarrt. Mammorna ville inte veta av fostren, sa darfor anvandes de i undervisning. Sen gick vi runt pa sjukhuset, kan saga att det knappast var kliniskt rent. Salarna var spartanska med metallsangar och redskapen sana vi hade har for 30-40 ar sen kanske. Det mesta har ar mer eller mindre smutsigt, huvva vad bakterierna maste frodas. Sofia som skriver om halsosituationen i Indien har borjat bli lite hispig over det! Anda var det ett bra sjukhus vi var pa. Varden var billig for att de fattiga skulle ha rad, men kvaliten pa varden var hog i jamforelse med statligt agda sjukhus. Vi satt ner med en lakare som pratade om sjukhusets historia och mal, integrerat med bibelns manniskosyn.
Igar var vi pa aldreboende, drivet av katolska nunnor. Underbara pensionarer, de var sa otroligt glada over att se oss. Blev alldeles lycklig, sa sota dom var! En farbror kunde engelska och var valdigt social, han sa till Malin "kan du inte ta med mig i resvaskan till Sverige?" En annan gumma var dement sa hon log stort, halsade pa oss, sjong & klappade handerna ocksa halsade hon igen eftersom hon glomt att hon redan halsat. Har bor ju de flesta i flergeneretionsboenden, sa dessa gamlingar var sana som blivit overgivna av sina barn. De tyckte att vi var som deras barn som ville komma och halsa pa.
Sen fick vi se sopberg pa vagen tillbaka, och jag menar berg! Besteg ett, fy anda...det luktade, men inte sa farligt som man kan tro. Dar uppifran bredde ett landskap av skrap ut sig. Bredvid var det ett stalle dar de forberedde ris, det lag over manga kvadratmeter pa betonggrund i en anlaggning dar de gick runt och krattade riset i rader. Ris med lite extra smak av sopor ;)
Nu i helgen vantar trekking, ska bli spannande!
Har lagt ut bilder pa facebook idag, hall till godo :)
Mandag den 18 var vi pa ett de-addiction center dar vi forst fick en inledande forelasning med information om stallet. Aterigen traffade vi pa en av Sankaris f.d. elever, de finns visst lite overallt. Det bodde bara man dar, eftersom missbruk i princip ar ett uteslutande manligt problem i Indien enligt henne. Pa 10 ar hade de bara haft 3 kvinnor, men jag undrar jag om det inte finns ett morkertal, att kvinnor inte tors komma ut med sina alkoholproblem eftersom det ar sa skambelagt. 99% av alla inlagda kom for alkoholmissbruk, resterande ynka 1% for att de inhalerar thinner, tar cannabis eller tabletter. Totalt hade de 55 platser, varav 15 var oronmarkta for fattiga som regeringen betalade for. Dock tog de in sa manga som upp mot 90 om jag forstod det ratt, eftersom behoven ar stora. Inledningsvis fick de avgiftning, sen terapi individuellt, i grupp och/eller med familjen, och efter 20 dagar skulle de vara sa friska att de skrevs ut med nan typ av mirakelpiller utan biverkningar vilket later lite for bra for att vara sant... Vi fick aven hora pa 2 unga man som berattade om sitt missbruk. Det mesta har i Indien ar mycket spartanskt motfor hemma, sa ocksa hemmet for missbrukare. Sovsalarna var slitna och smutsiga och inneholl i princip inget mer an sang, nattduksbord, flaktar och tvattlinor med ett och annat plagg uppsatt.
Maten ar mestadels god, forutom tva kvallar da vi bara fatt kolhydrater: ris, pasta, potatis, brod, chips och frukt. Annars kan en maltid besta av stark pickles, mort lammkott, krispiga "varma chips" snacks, rodbetor, pitabrod med gronsaksfyllning, kokta gronsaker och melon. Ja, det var en maltidsmeny jag raknade upp! En annan dag har det varit tortillaliknande brod, ris, gronsaksbiff, pasta, friterad linsbiff och en kokosboll till efterratt. Igar var en fantastiskt god middag pa kvallen: en mild soppa pa gronsaksbuljong, pasta, friterad kyckling, kokta gronsaker, sallad med bla jodnotter och morot ocksa sot mango.
Hemlangtan kommer och gar. Jag trivs finfint har, men tycker det ska bli lika bra att komma hem. Nan dag har jag kant mig less och matt pa nya upplevelser, for att nasta dag vara sugen pa mer. Det ar bra att fa distans till allt dar hemma, jag uppskattar det sa mycket mer nu nar jag ser det pa hall. Hur otroligt rent vi har det, vilken hog standard, sa lugnt och tyst till och med i staderna i jamforelse. Inte minst inser jag hur manga fina manniskor jag har runtomkring mig hemma.
En kvall har i veckan fick vi se ett riktigt askvader, hade jag varit liten hade jag blivit dodsforskrackt. Var namligen jatteradd for aska da jag var barn. Hela himlen blinkade och blixtrade, det var som ett jattelikt ljusskadespel! Stod och tittade i forundran, kunde inte lata bli att ha munnen oppen...
Sankari har haft en lektion med oss om barns utsatthet. Det var mycket statistik som ar svar att overhuvudtaget ta in och fatta, sjukt manga barn lider alldeles for mycket. Det ar svart att inte landa i fragan varfor det kan vara sa. "Less than 1% of what the world spent every year on weapons was needed to put every child into school and yet it didn't happen" (state of the world, new internationalist). Vilken galen varld vi lever i...
Jag har varit med om tva nara-doden-upplevelser. Naja, inte riktigt, men nog sa spannande i alla fall! Den ena var nar jag akte buss med Albert till chennai silks for att kolla pa indiska klader. Jag tog gott om tid pa mig som han sagt att jag kunde gora medan han var pa annat hall och utrattade arenden. Sen nar jag var klar slog det mig att vi ju inte hade avtalat nan tid och plats.
Min mobil funkar inte har sa jag kunde inte ringa. Vagen dit hade inte varit sa svar, sa jag tankte att jag nog kunde tillbaka till internetcafeet dar vi startat ifran sjalv. Sagt och gjort, traskade till hallpunkten, en stor kyrka och visste att jag skulle ta vanster dar. Vagen till vanster delade sig dock i tva, sa jag vart valdigt osaker och tog forst vanster igen men angrade mig och gick hoger. Fragade i en kiosk om vagen men han visste inte, en dam i nasta kiosk sa att jag skulle fortsatta rakt fram sa jag hoppades att hon hade ratt. Sag for mitt inre hur jag skulle ga vilse, utan adress "hem", hungrig och torstig mitt under stekheta dan och kollapsa av utmattning. Nu slutade det val, jag var pa ratt spar anda! Albert hade blivit jatteorolig.
Idag var jag pa vag in till internetcafeet med buss nar Santhanam ropade pa mig och sa att jag fick aka moppe med hans van. Kvinnor har sitter inte grensle, utan pa tjej-vis med bada benen pa en sida sa jag satte mig sa, holl i mig i ett handtag och hade fotterna pa en liten platta. Inte sakert for fem ore, och sarskilt inte i denna trafik! Det var med skrackblandad fortjusning jag sag den indiska trafiken pa riktigt nara hall. Vid en bro var det trafikstockning, helt enkelt for att alla kor forst och tanker sedan. Jag fick hjartat i halsgropen nar vi hamnade bakom en buss och han skulle forsok kora om. Ja, det var en upplevelse som det racker att vara med om en gang.
I forrgar var vi pa ett missionssjukhus drivet av en kyrka. Forst fick vi se sjukskoterskeskolan, det varsta var tva bord med burkar dar det lag konserverade foster fran aborter och missfall...helt bisarrt. Mammorna ville inte veta av fostren, sa darfor anvandes de i undervisning. Sen gick vi runt pa sjukhuset, kan saga att det knappast var kliniskt rent. Salarna var spartanska med metallsangar och redskapen sana vi hade har for 30-40 ar sen kanske. Det mesta har ar mer eller mindre smutsigt, huvva vad bakterierna maste frodas. Sofia som skriver om halsosituationen i Indien har borjat bli lite hispig over det! Anda var det ett bra sjukhus vi var pa. Varden var billig for att de fattiga skulle ha rad, men kvaliten pa varden var hog i jamforelse med statligt agda sjukhus. Vi satt ner med en lakare som pratade om sjukhusets historia och mal, integrerat med bibelns manniskosyn.
Igar var vi pa aldreboende, drivet av katolska nunnor. Underbara pensionarer, de var sa otroligt glada over att se oss. Blev alldeles lycklig, sa sota dom var! En farbror kunde engelska och var valdigt social, han sa till Malin "kan du inte ta med mig i resvaskan till Sverige?" En annan gumma var dement sa hon log stort, halsade pa oss, sjong & klappade handerna ocksa halsade hon igen eftersom hon glomt att hon redan halsat. Har bor ju de flesta i flergeneretionsboenden, sa dessa gamlingar var sana som blivit overgivna av sina barn. De tyckte att vi var som deras barn som ville komma och halsa pa.
Sen fick vi se sopberg pa vagen tillbaka, och jag menar berg! Besteg ett, fy anda...det luktade, men inte sa farligt som man kan tro. Dar uppifran bredde ett landskap av skrap ut sig. Bredvid var det ett stalle dar de forberedde ris, det lag over manga kvadratmeter pa betonggrund i en anlaggning dar de gick runt och krattade riset i rader. Ris med lite extra smak av sopor ;)
Nu i helgen vantar trekking, ska bli spannande!
Har lagt ut bilder pa facebook idag, hall till godo :)
tisdag 19 april 2011
Den dolda skatten
Till och fran har jag kant mig lite trangd under tiden har i Indien. Karln i huset dar vi bor ar ju som jag namnt emot mycket av religion. I nagra dar gick han runt i en troja med alla religioners symboler pa rad och texten "God is too big to fit into one religion". Vissa kvallar tar han tillfallet i akt efter att alla atit och fortfarande sitter kvar vid borden for lite Santhanam-time (som han kallar det). Det innebar att han berattar ett par utbroderade roliga historier med nagot budskap i ca en timma. Innan ett av dessa tillfallena gav en av tjejerna har som gensvar pa trojan att hennes mamma hade en magnet med texten "jag har inget emot Gud, men jag star inte ut med hans fans"
Knappt hann jag reagera innan han satter igang sessionen. En historia gick i stil med att det var en man som skulle soka jobb hos en arbetsformedlare. Forst fick han erbjudandet om att jobba pa systemet dar han skulle fa fri tillgang till alkohol. Nej, det ville han inte. Ok, men vill du jobba pa en bordell da? Jassa, inte det heller. Ja da hade han bara ett alternativ kvar och det var att arbeta som prast. Det tyckte mannen lat intressant, sa han svarade ja, varpa arbetsformedlaren sa: "...men kyrkan ar ju full av horor och onyktra!"
Efterat var jag bara tvungen att bryta min tystnad och prata med honom. Jag markte att han ar mycket skadad av all dubbelmoral han ser, sarskilt lyfte han fram de kristna grannarna som var smasinta, sura och inte gjorde sarskilt mycket gott, men de gick i kyrkan varje sondag. Kom att tanka senare pa inledningen till DC Talks "what if I stumble": The greatest single cause of atheism in the world today is christians, who acknowledge Jesus with their lips, then walk out the door and deny him by their lifestyle. This is what an unbelieving worls simply finds unbelievable. Kunde bara hoppas pa att jag inte kor mitt race sa som han gjorde, ar sa overtygad om min sak att jag inte ser nyanser och lamnar utrymme for andras uppfattningar. Efter lite sjalvrannsakan slog det mig att jag ju gor tvartom, jag haller tillbaka. Det blir en sorts fornekande, jag pastar att tron ar viktig men den far knappt nat utrymme i samtal och diskussioner med dem jag ar har med.
Jag ager en dyrbar skatt men jag later knappt folk fa veta att den existerar, delar knappt med mig. Hor bara hur det later, den ar ju till for alla! Kanske vill andra inte ha den for att de inte tror att dar finns nagot av varde som de behover, men de ska i alla fall fa erbjudandet. Somliga ifragasatter att skatten jag funnit ens existerar. Om jag bara kunde visa en aterspegling av den, ge dem en aning om dess glans! Andra tycker sig ha sa manga skatter redan, sa vad ska de med denna till? Hur ska de kunna forsta att de gar miste om nagot ifall ingen berattar...
En uppmuntrande overraskning vantade for nagra dar sen. Den som ville fick fara pa en paskkonsert pa kvallen, jag tyckte det lat intressant och tog chansen fast ingen annan verkade sugen, till sist blev vi 4 st med Sankari. Da vi var pa vag in i lokalen och fick ett hafte borjade jag ana att detta var nagot valbekant, det visade sig att koren sjong om Jesu dod och uppstandelse i skona stammor! Om man hade bytt ut kladerna och hudfargen pa dem som var dar hade det gott och val kunnat vara ett frikyrkomote i Sverige for nagra tiotal ar sen. Jag kande mig som hemma. Det var anmarkningsvart hur fridfullt det var darinne, jamfort med hindutemplen och larmet fran trafiken utanfor. Vad som gjorde mig annu mer forvanad var att Sankari sag sa glad och engagerad ut, inte minst nar hon satt och nickade instammande under predikan om Guds karlek framford av en stralande glad man. Jag hade forstatt att hon inte riktigt delade sin makes uppfattningar, men inte hade jag listat ut att det var for att hon delar samma tro som mig. Hon visade sig visst ha en dold skatt hon med.
Knappt hann jag reagera innan han satter igang sessionen. En historia gick i stil med att det var en man som skulle soka jobb hos en arbetsformedlare. Forst fick han erbjudandet om att jobba pa systemet dar han skulle fa fri tillgang till alkohol. Nej, det ville han inte. Ok, men vill du jobba pa en bordell da? Jassa, inte det heller. Ja da hade han bara ett alternativ kvar och det var att arbeta som prast. Det tyckte mannen lat intressant, sa han svarade ja, varpa arbetsformedlaren sa: "...men kyrkan ar ju full av horor och onyktra!"
Efterat var jag bara tvungen att bryta min tystnad och prata med honom. Jag markte att han ar mycket skadad av all dubbelmoral han ser, sarskilt lyfte han fram de kristna grannarna som var smasinta, sura och inte gjorde sarskilt mycket gott, men de gick i kyrkan varje sondag. Kom att tanka senare pa inledningen till DC Talks "what if I stumble": The greatest single cause of atheism in the world today is christians, who acknowledge Jesus with their lips, then walk out the door and deny him by their lifestyle. This is what an unbelieving worls simply finds unbelievable. Kunde bara hoppas pa att jag inte kor mitt race sa som han gjorde, ar sa overtygad om min sak att jag inte ser nyanser och lamnar utrymme for andras uppfattningar. Efter lite sjalvrannsakan slog det mig att jag ju gor tvartom, jag haller tillbaka. Det blir en sorts fornekande, jag pastar att tron ar viktig men den far knappt nat utrymme i samtal och diskussioner med dem jag ar har med.
Jag ager en dyrbar skatt men jag later knappt folk fa veta att den existerar, delar knappt med mig. Hor bara hur det later, den ar ju till for alla! Kanske vill andra inte ha den for att de inte tror att dar finns nagot av varde som de behover, men de ska i alla fall fa erbjudandet. Somliga ifragasatter att skatten jag funnit ens existerar. Om jag bara kunde visa en aterspegling av den, ge dem en aning om dess glans! Andra tycker sig ha sa manga skatter redan, sa vad ska de med denna till? Hur ska de kunna forsta att de gar miste om nagot ifall ingen berattar...
En uppmuntrande overraskning vantade for nagra dar sen. Den som ville fick fara pa en paskkonsert pa kvallen, jag tyckte det lat intressant och tog chansen fast ingen annan verkade sugen, till sist blev vi 4 st med Sankari. Da vi var pa vag in i lokalen och fick ett hafte borjade jag ana att detta var nagot valbekant, det visade sig att koren sjong om Jesu dod och uppstandelse i skona stammor! Om man hade bytt ut kladerna och hudfargen pa dem som var dar hade det gott och val kunnat vara ett frikyrkomote i Sverige for nagra tiotal ar sen. Jag kande mig som hemma. Det var anmarkningsvart hur fridfullt det var darinne, jamfort med hindutemplen och larmet fran trafiken utanfor. Vad som gjorde mig annu mer forvanad var att Sankari sag sa glad och engagerad ut, inte minst nar hon satt och nickade instammande under predikan om Guds karlek framford av en stralande glad man. Jag hade forstatt att hon inte riktigt delade sin makes uppfattningar, men inte hade jag listat ut att det var for att hon delar samma tro som mig. Hon visade sig visst ha en dold skatt hon med.
fredag 15 april 2011
Skrivande, val & nyarsfirande
Jag har nu valt amne att skriva om, essan kommer handla om familj och aktenskap i Indien. Har last pa om kulturgrammatik (dvs hur kommunikation fungerar i och mellan olika kulturer), kvinnors rattigheter och sa har jag transkriberat forelasningen vi haft om karlek och arrangerade aktenskap. Det har blivit nagra sidor text sa har langt. Det ar ett valdigt intressant omrade att fa fordjupa sig i, med sedvanjor langt ifran vara egna. Av nagon anledning gar det sa mycket lattare att plugga har an hemma, det ar roligare an vanligt. Dels sa har vi ju ganska gott om fritid att gora vad vi vill pa och sen har man inte sa manga masten, sa det ar nat som underlattar mycket for installningen.
Varmen ar uthardlig, men valdigt trottsam. Nar allt kommer omkring foredrar jag nog svalka framfor hetta. Det ska bli sa harligt att komma hem och sova i sin egen skona sang, bredvid alsklingen, utan att vara fuktig av svett varje morgon nar man vaknar. Forhoppningsvis star ocksa varen i full blom den 7:e maj! Tank, den svenska sommaren kommer bli sa sval och skon. Inte ens de hogsta tempraturerna kommer att vara sarskilt varma efter Indien. Aven om jag ar valdigt glad over mojligheten att fa vara har sa raknar samtidigt dagarna tills jag far hem.
I vanliga fall har jag behov att fa vara ensam, det blir annu storre har med alla intryck vi far. Drar mig undan nar det behovs, skriver mycket for att kunna bearbeta allt som hander.
I vanliga fall har jag behov att fa vara ensam, det blir annu storre har med alla intryck vi far. Drar mig undan nar det behovs, skriver mycket for att kunna bearbeta allt som hander.
Det var val har i regionen (Tamil Nadu) i onsdags, med mycket poliskontroller infor och med mer liv och vasen an vanligt kringom det, sa darfor var vi rekommenderade att vara hemma och inte rora oss sa mycket i stan. Som vita sticker vi ut valdigt mycket och Santhanam ville inte att vi skulle hamna i trubbel pa nat satt. Det forekommer endel valfusk, folk utnyttjar rosterna for de 30 % som inte rostar. Partierna aven aker runt och mutar folk, de kan fa 100 rupees (ca 15 kr) for att rosta si och sa.
Det kom en tjej som malade hennatatueringar pa oss samma dag. Hon hade tuber med smal pip for att kunna gora detaljerade monster, fargen lades direkt pa armarna i tjocka strangar. Ingen tatuering blev den andra lik, hon improviserade och hade fantasi. Manga gjorde sin i handflatan eller pa ovansidan, men da fargen skulle torka 2 timmar tyckte jag att det var for opraktiskt att bara sitta och vanta och valde armen istallet. Det blev ett fint monster med ett multidjur, mest troligt ar det en pafagel men det skulle ocksa kunna vara en tupp, en sjohast eller en kolibri! De sitter ungefar en vecka, jag skramde Johannes som holl pa tro att jag gjort nat mer permanent, men det ska bra mycket till innan dess ;)
Efter att ha skrivit sa gott som hela dagen fick vi erbjudandet att pa eftermiddagen komma ut i Santhanams tradgard och svalka oss i vad vi trodde var en vattenspridare. Det visade sig vara en stark, tjock vatten-strale som gick ut fran vaggen pa ett skjul! Sonen i huset lekte och busade tillsammans med ett gang smakillar (slakt till familjen) i geggan som blev pa marken. Resten av ganget fran oss stod och tittade skeptiskt, men jag gjorde Jennifer sallskap och skrek, skrattade och hade jattekul! Efter "badet" var nog den forsta gangen har jag kant mig frasch och sval har, det var riktigt skont.
Igar, den 14, var det tamil new year. Nyarsdagen till ara fick vi tjejer bara de saris vi kopt in och fatt uppsydda. Proceduren att ta pa dom tog ca 10 minuter per person, alla vart sa vackra sedan! Finkladda och pyntade med prickar i pannan och blommor i haret for vi in till stan for att se pa firandet. Sankari och Santhanam hade bekanta med balkong, sa vi stod upphojt och tittade ner pa folkmassorna. Manga barn, unga killar och aven en del aldre vinkade till oss som om vi vore kungligheter! Sankari sa att for dem ar vi som barbiedockor. Det var livat, folk skrek, allehanda fordon korde forbi och det kom hogljudd musik ur hogtalare en bit bort. Det var aven kokhett, 3 lager kjolar i 40 graders varme ar inte nadigt. Jag madde nastan illa, och da har ni inte hort det varsta:
Den sa kallade hojdpunkten var nar det kom man (och nan enstaka kvinna) som hade genomborrat kinderna med ett 3 meter langt metallror tjockt som min tumme, pa detta satt en stallning med glitter, blommor och allehanda krimskrams. Helt galet! Nagra av dem dansade ocksa runt sa att de nastan svimmade sen. En del av dem var onyktra for att sta ut med smartan som det innebar att gora stora hal i kinderna, bara elandet och dessutom ga hela vagen fran floden till templet, i varmen, genom folkmassan. Dom hade aven krokar pa brostet och i ryggen med olika dekorationer hangandes i dem. Detta gors for att ara gudarna pa nat satt, vilket spektakel.
Hemma igen fick vi ata nyarsmiddag pa Indiers satt, sittandes pa golvet med maten pa bananblad. Dessutom at vi med handerna som de gor! Det var en upplevelse. Vi studenter firade nyar istallet for de i huset, de hade sa fullt upp med att serva oss att det inte fanns tid for annat.
Vi har aven hunnit ha lektioner dels om glimtar av Indien med oversiktlig fakta om landet, hur det ser ut pa landsbygden och uppbyggnaden av det politiska systemet, sedan kom en advokat idag och pratade om vald mot kvinnor, skilsmassa, manskliga rattigheter och situationen for barn. Visste du att av alla som utsatts for trafficking i varlden kommer hela 49% fran Indien, sa det ar ett stort socialt problem.
Ska forsoka lagga ut bilder till nasta gang vi far pa internetcafe, maste forst lana usb av nagon eftersom jag inte tog med nat sjalv.
Ps, lamna garna en liten kommentar om du kikar in har. Det ar roligt for mig att se vilka som laser!
lördag 9 april 2011
Senaste nytt
Onsdag eftermiddag var vi forst till ett stort shoppingcenter fullt av tyger och indiska klader, med mangder av avdelningar. Vi for dit i grupp med overfull lokalbuss dar man fick halla sig i taket! Tidigare har vi till och med sett folk hanga pa utsidan och halla fast sig i bussen. Efter en stund tappade jag bort resten av ganget sa jag fick ga runt sjalv. De andra hade gatt ut och tittat i alla de sma gatuaffarer som finns lite overallt, och jag insag det, men ville inte ut ensam. Jag vet inte om det bara var for att jag var sjalv som jag la marke till det, men oj vad jag blev uttittad! Inte nagra andra an Indier sa langt ogat kunde na och dessutom var jag kladd i vasterlandska klder (om an tackande knan och axlar enligt gallande dresscode). Nu vet jag hur det kanns att vara udda och sticka ut...
Sedan besokte vi rockfort temple som ligger pa en hojd mitt i Trichy eller Tiruchirappalli som stan egentligen heter. Pa vag upp for trapporna i stenbyggnaderna rakade vi pa olika djur; en stackars vacker elefant som stod fastkedjad i ett utrymme for att ge valsignelser, fladdermoss i taket (som forstas fick en skvattradd Sara att skrika av overraskning) och en apa som hoppade pa klipporna. Min kamera hade slut batteri, just lage for det... Utsikten uppifran var hisnande, vi befann oss ratt hogt upp och sag langt, det var lite brant och jag kande svindeln i magen. Solnedgangen var sa vacker, en blodrod sol som skonk i ett hav av dis pa himlen! Alla religiosa hinduistiska figurer fick det dock att krypa lite i mig. Inte bara for att de ar avgudabilder, jag kan ofta kanna sa aven infor bilder pa Jesus for att de ar sa forskonade, sentimentala och sagoaktiga. Det var circa 400 trappsteg, nar vi kom ner sa darrade benen av anstrangningen. Har ju inte tranat nat pa ett tag nu, sa jag kande av det en hel dag efterat!
I forrgar hade vi en forelasning med en professor G. Bala som handlade om self-effectiveness. Jag hade lite svart att satta fingret pa amnets innebord, men definitionen ar ungefar att upptacka och lara kanna sig sjalv for att utvecklas. Han hade mycket klokt att komma med. Under forsta sessionen fick vi svara pa vilket engelskt ord vi tyckte mest om, 3 bra och 3 daliga saker med oss sjalva, samt vad som kommer ha hant med oss till ar 2015. Alla fick ga fram och redovisa en av dessa saker. Andra sessionen blev vi indelade i 3 grupper dar vi skulle gora ett alfabet med nyckelord for selfeffectiveness att lasa upp och jamfora. Nar nagon gett ett extra bra svar skulle vi appladera, ibland pa hans inradan. Anda sa han att det inte fanns ratta och felaktiga svar ;)
Nagra tankvarda ord som professorn namnde under det att han satt bredvid och kommenterade vara svar pa uppgifterna:
Yesterday is history, tomorrow is a mystery.
Yesterday is dead, tomorrow is unborn.
Voice is the index of the soul,
face is the index of the mind.
My freedom ends at the tip of another persons nose.
Act locally, think globally!
Jag funderar pa att skriva essan om familj och aktenskap, blev ordentligt intresserad efter att jag, Malin, Linda & Anette satt ner med Sankari tva timmar och hon berattade om just detta. Har fatt hora lite grundlaggande om hur det fungerar med arrangerade aktenskap, skilsmassa, sexualitet, familj och kastsystem. Skulle garna fordjupa mig i det, annars vill jag nog skriva om nagot som har med religion att gora.
Har sett hakkors lite har och var. Upprorande kan tyckas, men har ar det ju en symbol for solen som funnits langt innan nazisterna anvande den som sin symbol. Ett ypperligt exempel pa hur en del saker inte har med ratt och fel att gora, utan ar beroende av kontext och sammanhang.
Igar var vi pa spastic children society, ett boende for barn med cp-skador. De visade oss vilka redskap som fanns att trana dem med, vi gick runt i klassrum med lite aldre barn som vinkade glatt och fick till sist se mammorna trana formagorna (bade mentala och fysiska) med sina mindre barn. Trots att standarden inte ar vad vi skulle kalla god sa kandes det anda hogst professionellt.
Idag har det varit sightseeingrunda. Forst ut var en lokal marknad med frukt och gronsaker i san mangd att jag nog aldrig ser sa mycket pa en gang igen!
Vidare var vi pa en kyrkogard med liiite annat forfarande an hemma. Har brandes kroppar i rad pa stenbaddar under plattak, dock inte nar vi var med. Tack och lov for det sager jag, hade nog luktat hemskt. Gravarna var det inte sa mycket om, de rikare doda hade fatt fargglada cementblock pa sina gravar och de fattigare hade en omsorgsfullt tillslatad och dekorerad jordhog med ett litet lykthus. Jag skulle ta kort pa tva sota killingar, nar jag fick syn pa vad som lag bredvid...ett kranium! Nar en av mannen dar sag att vi reagerade och tog fram kamerorna log han och gick och hamtade en hog med ben, troligen var det overarmsben, larben och/eller skenben. Lite makabert. Jag minns nar det har var pa tapeten i Sverige (kistor som krossas med gravskopa fore de begravs), ratt lindrigt i jamforelse med att de doda har gravs upp efter 2 manader for att nya ska fa plats.
Pa vag vidare sag vi lastbilsflak med halvdoda kor pa, och sen annu ett med halvdoda grisar. Djurplageri forstas, och nog reagerade vi alltid. Dock tycker jag det manskliga lidandet ar mycket varre...Farden gick till en bro over den uttorkade flodbanken dar manniskor tvattade klader i det lilla vatten som fanns kvar. Inte sarskilt rent egentligen, men man tager vad man haver. Plaggen hangde pa streck och lyste med sina glada farger! Da det ar regnperiod fylls floden med vatten igen.
Vi besokte aven asiens nast storst hindutempel, ranganathaswami. Jag var lite fascinerad av allt exotiskt och spannande dar, men mest var jag beklamd over alla statyer som folk vordade och bad till. Stumma, dova, blinda och absolut livlosa gudar. Och all kommers sen! Vi betalade for att ga in och bade utanfor och inne i templet var det fullt av forsaljare som ville kranga krimskrams. Utifran det kunde jag latt visualisera Jesu ilska i templet (Mark 11:15-17)
De kom till Jerusalem, och han gick till templet. Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen. Han undervisade dem och sade: "Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste.
Det satt aven tiggare har och var, pa ett stalle flera stycken pa rad. Jag tycker det ar jobbigt att se dem; ga forbi, ignorera, sluta hjartat och forharda sig. Evangeliernas tiggare kommer till liv, det har samhallet ar sa mycket mer likt bibelns varld an Sverige nagonsin.
Vi hors igen pa nagra dar :)
Sedan besokte vi rockfort temple som ligger pa en hojd mitt i Trichy eller Tiruchirappalli som stan egentligen heter. Pa vag upp for trapporna i stenbyggnaderna rakade vi pa olika djur; en stackars vacker elefant som stod fastkedjad i ett utrymme for att ge valsignelser, fladdermoss i taket (som forstas fick en skvattradd Sara att skrika av overraskning) och en apa som hoppade pa klipporna. Min kamera hade slut batteri, just lage for det... Utsikten uppifran var hisnande, vi befann oss ratt hogt upp och sag langt, det var lite brant och jag kande svindeln i magen. Solnedgangen var sa vacker, en blodrod sol som skonk i ett hav av dis pa himlen! Alla religiosa hinduistiska figurer fick det dock att krypa lite i mig. Inte bara for att de ar avgudabilder, jag kan ofta kanna sa aven infor bilder pa Jesus for att de ar sa forskonade, sentimentala och sagoaktiga. Det var circa 400 trappsteg, nar vi kom ner sa darrade benen av anstrangningen. Har ju inte tranat nat pa ett tag nu, sa jag kande av det en hel dag efterat!
I forrgar hade vi en forelasning med en professor G. Bala som handlade om self-effectiveness. Jag hade lite svart att satta fingret pa amnets innebord, men definitionen ar ungefar att upptacka och lara kanna sig sjalv for att utvecklas. Han hade mycket klokt att komma med. Under forsta sessionen fick vi svara pa vilket engelskt ord vi tyckte mest om, 3 bra och 3 daliga saker med oss sjalva, samt vad som kommer ha hant med oss till ar 2015. Alla fick ga fram och redovisa en av dessa saker. Andra sessionen blev vi indelade i 3 grupper dar vi skulle gora ett alfabet med nyckelord for selfeffectiveness att lasa upp och jamfora. Nar nagon gett ett extra bra svar skulle vi appladera, ibland pa hans inradan. Anda sa han att det inte fanns ratta och felaktiga svar ;)
Nagra tankvarda ord som professorn namnde under det att han satt bredvid och kommenterade vara svar pa uppgifterna:
Yesterday is history, tomorrow is a mystery.
Yesterday is dead, tomorrow is unborn.
Voice is the index of the soul,
face is the index of the mind.
My freedom ends at the tip of another persons nose.
Act locally, think globally!
Jag funderar pa att skriva essan om familj och aktenskap, blev ordentligt intresserad efter att jag, Malin, Linda & Anette satt ner med Sankari tva timmar och hon berattade om just detta. Har fatt hora lite grundlaggande om hur det fungerar med arrangerade aktenskap, skilsmassa, sexualitet, familj och kastsystem. Skulle garna fordjupa mig i det, annars vill jag nog skriva om nagot som har med religion att gora.
Har sett hakkors lite har och var. Upprorande kan tyckas, men har ar det ju en symbol for solen som funnits langt innan nazisterna anvande den som sin symbol. Ett ypperligt exempel pa hur en del saker inte har med ratt och fel att gora, utan ar beroende av kontext och sammanhang.
Igar var vi pa spastic children society, ett boende for barn med cp-skador. De visade oss vilka redskap som fanns att trana dem med, vi gick runt i klassrum med lite aldre barn som vinkade glatt och fick till sist se mammorna trana formagorna (bade mentala och fysiska) med sina mindre barn. Trots att standarden inte ar vad vi skulle kalla god sa kandes det anda hogst professionellt.
Idag har det varit sightseeingrunda. Forst ut var en lokal marknad med frukt och gronsaker i san mangd att jag nog aldrig ser sa mycket pa en gang igen!
Vidare var vi pa en kyrkogard med liiite annat forfarande an hemma. Har brandes kroppar i rad pa stenbaddar under plattak, dock inte nar vi var med. Tack och lov for det sager jag, hade nog luktat hemskt. Gravarna var det inte sa mycket om, de rikare doda hade fatt fargglada cementblock pa sina gravar och de fattigare hade en omsorgsfullt tillslatad och dekorerad jordhog med ett litet lykthus. Jag skulle ta kort pa tva sota killingar, nar jag fick syn pa vad som lag bredvid...ett kranium! Nar en av mannen dar sag att vi reagerade och tog fram kamerorna log han och gick och hamtade en hog med ben, troligen var det overarmsben, larben och/eller skenben. Lite makabert. Jag minns nar det har var pa tapeten i Sverige (kistor som krossas med gravskopa fore de begravs), ratt lindrigt i jamforelse med att de doda har gravs upp efter 2 manader for att nya ska fa plats.
Pa vag vidare sag vi lastbilsflak med halvdoda kor pa, och sen annu ett med halvdoda grisar. Djurplageri forstas, och nog reagerade vi alltid. Dock tycker jag det manskliga lidandet ar mycket varre...Farden gick till en bro over den uttorkade flodbanken dar manniskor tvattade klader i det lilla vatten som fanns kvar. Inte sarskilt rent egentligen, men man tager vad man haver. Plaggen hangde pa streck och lyste med sina glada farger! Da det ar regnperiod fylls floden med vatten igen.
Vi besokte aven asiens nast storst hindutempel, ranganathaswami. Jag var lite fascinerad av allt exotiskt och spannande dar, men mest var jag beklamd over alla statyer som folk vordade och bad till. Stumma, dova, blinda och absolut livlosa gudar. Och all kommers sen! Vi betalade for att ga in och bade utanfor och inne i templet var det fullt av forsaljare som ville kranga krimskrams. Utifran det kunde jag latt visualisera Jesu ilska i templet (Mark 11:15-17)
De kom till Jerusalem, och han gick till templet. Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen. Han undervisade dem och sade: "Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste.
Det satt aven tiggare har och var, pa ett stalle flera stycken pa rad. Jag tycker det ar jobbigt att se dem; ga forbi, ignorera, sluta hjartat och forharda sig. Evangeliernas tiggare kommer till liv, det har samhallet ar sa mycket mer likt bibelns varld an Sverige nagonsin.
Vi hors igen pa nagra dar :)
måndag 4 april 2011
Forsta dagarna i Indien
For de av er som inte vet ska jag vara i Indien 5 veckor via socionomstudierna. Vi ska aka pa studiebesok pa olika sociala institutioner, ha forelasningar och skriva en essa (motsvarande B-uppsats, men med mindre formalia).
Ar nu inne pa fjarde dan har efter att forst ha flugit komfortabelt med Qatar airways, gatt igenom massa kontroller och sedan akt minibuss i 6 timmar. Det blev drygt ett dygns resande. Flyget var lyxigt med skarmar pa satet framfor sa man kunde se film och vardinnorna var prydligt formella och serverade uppvarmda blota tygservetter med tang! Att komma till Indien var narmast overkligt. Lukten av brant gummi och sotma slog emot oss, det var morkt och mycket varmt och kvavt. Bussen vi akte liknade en hippiebuss fran 70-talet, det var en "luxury bus" for dem. Madde illa av varmen och blev aksjuk av den skumpiga farden. Trafiken ar ett organiserat kaos med ett standigt tutande. Storst gar forst och "ur vagen, har kommer jag" verkar vara de trafikregler som finns och efterfoljs. Holl pa fa en hjartattack bade en och tva ganger da vi var nara att krocka och korde mycket nara bade gaende folk, mopeder och lastbilar!
Vi bor hos ett par som Umea universitet har samarbete med , hon heter Sankari, ar socialarbetare och har doktorsgrad pa universitet har. Forutom oss fjorton studenter (mest fran Umea och Skelleftea) sa bor vardparets slakt i flera generationer dar, samt endel tjanstefolk anstallda for tiden vi ar i Indien. Det ar forstas varmt, mycket varmt. Kring 35-40 grader ar standard. Att svettas ar det bara att vanja sig med! Vi sover i mindre salar med vaningssangar av jarn, under flaktar i taket. Gar ganska bra, jag har sovit gott. Tacke behover man inte overhuvudtaget. Maten har hittills mest varit vegetarisk for att spara vara svenska "babymagar". Den ar kryddig och smaklig, bestaende av ris, gronsaker, olika saser, chipsliknande brod och sota fruktjuicer. Huset har flera vaningar och kan narmast beskrivas som lyxigt enligt indiska matt, under medelmattigt jamfort med svensk standard. Dock blir jag odmjuk nar jag ser hur utbredd fattigdomen ar, vi har passerat manga skjul och lerhus med halmtak och staderna ar allmant slitna och sjaskiga. Skrap kastas pa gatan, tvattar sig gor man i kloakvatten och behoven utrattas i diket om man ar fattig. Svart att fatta innan man ser det med egna ogon, det ar sa annars motfor hemma.
Vi har varit och kopt indiska klader pa en stor affar med mangder av vackra, fargsprakande tyger och dressar. Svenskarnas kladstil bleknar och verkar mycket gra i jamforelse! Servicen var kanske den rorigaste jag varit med om. Nar man skulle titta pa plaggen kom en man och holl i de dressar man valt ut och nar det var dags att prova tog han av overdelarna fran galgen och gav dem tillbaka. Sedan tog en emot betalningen, en andra person gav kvittot, den tredje packade och sa skulle det stamplas innan man till sist fick paketet av ytterligare en. Ja, det ar minsann service sa det racker och blir over. Varmen och trottheten bidrog inte med mitt basta talamod, tyckte mest det var irriterande. Detta krangel beror pa att folk ska ha jobb, Indien ar ju det nast mest folkrika landet i varlden efter Kina. Gar kladd i haremsbyxor, en armlos tunika och tunn sjal over axlarna, det och sari ar standarden for kvinnor. Vi har aven kopt fantastiska tyger till saris som ska sys upp av en skraddare som kom och tog matt pa oss i forrgar.
Igar var vi pa en skola for forskolebarn upp till sexan och sag dem marchera, be och lasa ramsor. Vi korde imse vimse spindel och sma grodorna for och med dem i gengald. De allra minsta barnen fick nallar och leksaker. Sedan for vi till ett av de finare hotellen i stan och badade i poolen for 100 rupees, motsvarande strax over 15 kr. Ja, de flesta andra solade ocksa men jag stod knappt ut i hettan och struntar faktiskt i att bli brun. Det ar lite bissart att vi solar for att fa farg medan indier vill bleka sig for att bli vita.
Idag har vi varit pa women blind center, ett hem dar blinda kvinnor kommer och far bo 2-3 ar for att lara sig att forsorja sig. De knot vaskor av fargad plasttrad, gjorde kuvert, spann trad, bakade, sydde, sjong och spelade. Fantastiskt duktiga, sarskilt med tanke pa att de flesta inte sag nagonting alls. Det stod skrivet pa en vagg: "there is no blindness except blindness of the heart".
Herrn i huset, Mr Santhanam vet jag inte riktigt vad han har for titel. Dock ar han valkand i trakterna och gor mycket gott som att plantera gront, sprida kunskap och starta skolor. En sak ar saker, han tycker om att prata, beratta och vara i centrum. Det handlar mycket om religion, en hjartefraga for honom. De ar inte religiosa i huset, utan mer av humanister som lyfter upp viktiga manskliga varden utan nagon Gud inblandad annat an pa ett diffust och universalistiskt satt. Han har till och med gjort en stor, vacker tradgard pa mark vard 5 miljoner i svenska kronnor, "mother nature garden" med ett litet tempel dar offerbordet bara innehaller sant som har anknytning till naturen. Att varda och ta hand om skapelsen; alla ganger, men jag tillber inte den utan dess skapare.
Far intrycket av att Indien ar valdigt religiost, pa sa vis att man forsoker blidka gudarna och sjalv fa valgang genom tomma ritualer som har liten praktisk betydelse, trots enorma behov bland manniskorna. Detta ar Santhanam mycket emot, och jag kan bara instamma. Som det star i jakobs brev, så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död. Vid grinden till huset star gandhis "the hands that serve are holier than the lips that pray" skrivna. Jag skulle saga att de gar hand i hand, ora et labora (bed och arbeta) som det heter. Genom att be far jag kraft att gora gott och undviker att fastna i sjalviskhet.
Har ocksa funderat over vad han sagt: att eftersom religionen inte atgardat varldproblemen an, kan den inte vara losningen pa dem. Religionen i stort, nej det tror jag inte heller. Jag skulle inte vara kristen om jag trodde att andra trosinriktningar var lika ratt ute. For att fa svar sa racker det faktiskt med att ga till mig sjalv for att se vad tron gor med mig och vad jag vore utan den.
To be continued...
Ar nu inne pa fjarde dan har efter att forst ha flugit komfortabelt med Qatar airways, gatt igenom massa kontroller och sedan akt minibuss i 6 timmar. Det blev drygt ett dygns resande. Flyget var lyxigt med skarmar pa satet framfor sa man kunde se film och vardinnorna var prydligt formella och serverade uppvarmda blota tygservetter med tang! Att komma till Indien var narmast overkligt. Lukten av brant gummi och sotma slog emot oss, det var morkt och mycket varmt och kvavt. Bussen vi akte liknade en hippiebuss fran 70-talet, det var en "luxury bus" for dem. Madde illa av varmen och blev aksjuk av den skumpiga farden. Trafiken ar ett organiserat kaos med ett standigt tutande. Storst gar forst och "ur vagen, har kommer jag" verkar vara de trafikregler som finns och efterfoljs. Holl pa fa en hjartattack bade en och tva ganger da vi var nara att krocka och korde mycket nara bade gaende folk, mopeder och lastbilar!
Vi bor hos ett par som Umea universitet har samarbete med , hon heter Sankari, ar socialarbetare och har doktorsgrad pa universitet har. Forutom oss fjorton studenter (mest fran Umea och Skelleftea) sa bor vardparets slakt i flera generationer dar, samt endel tjanstefolk anstallda for tiden vi ar i Indien. Det ar forstas varmt, mycket varmt. Kring 35-40 grader ar standard. Att svettas ar det bara att vanja sig med! Vi sover i mindre salar med vaningssangar av jarn, under flaktar i taket. Gar ganska bra, jag har sovit gott. Tacke behover man inte overhuvudtaget. Maten har hittills mest varit vegetarisk for att spara vara svenska "babymagar". Den ar kryddig och smaklig, bestaende av ris, gronsaker, olika saser, chipsliknande brod och sota fruktjuicer. Huset har flera vaningar och kan narmast beskrivas som lyxigt enligt indiska matt, under medelmattigt jamfort med svensk standard. Dock blir jag odmjuk nar jag ser hur utbredd fattigdomen ar, vi har passerat manga skjul och lerhus med halmtak och staderna ar allmant slitna och sjaskiga. Skrap kastas pa gatan, tvattar sig gor man i kloakvatten och behoven utrattas i diket om man ar fattig. Svart att fatta innan man ser det med egna ogon, det ar sa annars motfor hemma.
Vi har varit och kopt indiska klader pa en stor affar med mangder av vackra, fargsprakande tyger och dressar. Svenskarnas kladstil bleknar och verkar mycket gra i jamforelse! Servicen var kanske den rorigaste jag varit med om. Nar man skulle titta pa plaggen kom en man och holl i de dressar man valt ut och nar det var dags att prova tog han av overdelarna fran galgen och gav dem tillbaka. Sedan tog en emot betalningen, en andra person gav kvittot, den tredje packade och sa skulle det stamplas innan man till sist fick paketet av ytterligare en. Ja, det ar minsann service sa det racker och blir over. Varmen och trottheten bidrog inte med mitt basta talamod, tyckte mest det var irriterande. Detta krangel beror pa att folk ska ha jobb, Indien ar ju det nast mest folkrika landet i varlden efter Kina. Gar kladd i haremsbyxor, en armlos tunika och tunn sjal over axlarna, det och sari ar standarden for kvinnor. Vi har aven kopt fantastiska tyger till saris som ska sys upp av en skraddare som kom och tog matt pa oss i forrgar.
Igar var vi pa en skola for forskolebarn upp till sexan och sag dem marchera, be och lasa ramsor. Vi korde imse vimse spindel och sma grodorna for och med dem i gengald. De allra minsta barnen fick nallar och leksaker. Sedan for vi till ett av de finare hotellen i stan och badade i poolen for 100 rupees, motsvarande strax over 15 kr. Ja, de flesta andra solade ocksa men jag stod knappt ut i hettan och struntar faktiskt i att bli brun. Det ar lite bissart att vi solar for att fa farg medan indier vill bleka sig for att bli vita.
Idag har vi varit pa women blind center, ett hem dar blinda kvinnor kommer och far bo 2-3 ar for att lara sig att forsorja sig. De knot vaskor av fargad plasttrad, gjorde kuvert, spann trad, bakade, sydde, sjong och spelade. Fantastiskt duktiga, sarskilt med tanke pa att de flesta inte sag nagonting alls. Det stod skrivet pa en vagg: "there is no blindness except blindness of the heart".
Herrn i huset, Mr Santhanam vet jag inte riktigt vad han har for titel. Dock ar han valkand i trakterna och gor mycket gott som att plantera gront, sprida kunskap och starta skolor. En sak ar saker, han tycker om att prata, beratta och vara i centrum. Det handlar mycket om religion, en hjartefraga for honom. De ar inte religiosa i huset, utan mer av humanister som lyfter upp viktiga manskliga varden utan nagon Gud inblandad annat an pa ett diffust och universalistiskt satt. Han har till och med gjort en stor, vacker tradgard pa mark vard 5 miljoner i svenska kronnor, "mother nature garden" med ett litet tempel dar offerbordet bara innehaller sant som har anknytning till naturen. Att varda och ta hand om skapelsen; alla ganger, men jag tillber inte den utan dess skapare.
Far intrycket av att Indien ar valdigt religiost, pa sa vis att man forsoker blidka gudarna och sjalv fa valgang genom tomma ritualer som har liten praktisk betydelse, trots enorma behov bland manniskorna. Detta ar Santhanam mycket emot, och jag kan bara instamma. Som det star i jakobs brev, så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död. Vid grinden till huset star gandhis "the hands that serve are holier than the lips that pray" skrivna. Jag skulle saga att de gar hand i hand, ora et labora (bed och arbeta) som det heter. Genom att be far jag kraft att gora gott och undviker att fastna i sjalviskhet.
Har ocksa funderat over vad han sagt: att eftersom religionen inte atgardat varldproblemen an, kan den inte vara losningen pa dem. Religionen i stort, nej det tror jag inte heller. Jag skulle inte vara kristen om jag trodde att andra trosinriktningar var lika ratt ute. For att fa svar sa racker det faktiskt med att ga till mig sjalv for att se vad tron gor med mig och vad jag vore utan den.
To be continued...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
