Lidande

Är det något som får mig att tvivla på Gud så är det lidande. Det går bra så länge det befinner sig på avstånd, självcentrerad som man är. Först när lidandet kommer nära en själv, framför ögonen, kryper in under skinnet på en, då vaknar man och reagerar. Ropar ut i vad som ibland känns som vakuum. Finns du där, Gud? Kan du göra något?

Å ena sidan är det hopp som här, älskar denna lovsång:

"Gör under mitt ibland oss, låt helande få ske. Vi ber att läkedomens ande ska lära oss att be. Kom och hela trasiga hjärtan, läk Gud, såren ur vår själ.

Låt läkedomen flöda, din kärlek helar sår. Låt helig eld få glöda, torka varje tår. Så att alla se att du än idag gör under.

All min otro har begränsat, gjort det svårt att säga jag tror. Men nu ber jag om ett hjärta som vet om att du är stor. Sudda ut den trasiga bilden. Visa för mitt inre vem du är"

Å andra sidan är det förtvivlan som i den här starka sången.

Om den dagen kommer då jag inte längre kan tro på Gud, kommer jag att sörja länge och väl. Det skulle vara min allra bästa vän, mitt hopp i livet, grunden jag byggt mitt liv på, en stor del av min identitet som var borta. Bara sådär. Det är som Anders Piltz skriver så bra: utan Gud är livet en dag som slutar i natt.

"Det finns ett kraftigt argument för Gud: lidandet. Lidandet är en gåta för alla, också för de troende, i synnerhet när fullkomligt oskyldiga får lida. Men utan tro på Gud blir det oändligt mycket mer absurt. Då försvinner också det sista hoppet om rättvisa, om kompensation på något annat sätt i Guds hemlighetsfulla plan."

Konstruktiv kritik?

Det slår mig att jag egentligen inte vet så mycket om vem som läser det jag skriver här, bortsett från några vänner som vågar säga det och kommenterar ibland. Kan inte låta bli att undra om jag blir en nagel i ögat på folk med alla kritiska funderingar och ifrågasättanden? Delvis är det meningen, en av anledningarna till att jag skriver är för att jag vill få de som läser bloggen att stanna upp och tänka till genom att vrida och vända på det många betraktar som självklart och givet. Men ska det tjäna någonting till hänger det på att man kan ta det till sig och göra något av det. Jag hoppas min avsikt att inspirera till positiv förändring också syns någonstans mellan raderna så att det blir, just det, konstruktiv kritik.

Elins födelsedagspresent

Det kan hända att det var jag som hade allra roligast åt mina vitsigheter :) Egentligen var det först bara på skoj som jag pratade om att stryka min kära systers skulder till hennes födelsedag, men pappa övertalade mig om att det faktiskt var en bra idé och samtidigt sedelärande. Grunden är ett scrapbookingark som i stort sett såg ut som på bilden. Sedan har jag klippt till kanterna, skissat upp tunna blyertsstreck och skrivit med kalligrafipennor. Inte så svårt, mer tålamodskrävande. Bakgrunden är det marmorbord jag jobbade på.

Modets mysterier

"Fashion is an form of intolerance so ugly that we have to alter it every sixth month" var det någon som sa, men jag minns inte vem och vars jag läste det.

Jag undrar vad vårat enorma utbud av kläder, skönhetsprodukter och inredning kostar för människor i andra delar av världen? Vars tillverkas allt och under vilka villkor? För någonstans ifrån kommer ju alla billiga slit-och-släng-kläder a la gina tricot & hm, oceanen av likadana skönhetsprodukter i tusen olika utföranden och ikeamöblerna. Allt det där som vi bara måste ha, det nya och uppdaterade. Vad är det egentligen vi stöder med vårat ändlösa konsumerande? Är det någon som orkar bry sig eller vill vi bara kunna fortsätta välja och vraka?

Jag vet inte riktigt, men jag anar att svaren på dessa frågor skulle kunna ändra min livsstil drastiskt.

Vad svenskar pratar om under veckan

Måndag: hur helgen har varit
Tisdag: suckar över att det är så många dagar kvar till nästa helg
Onsdag: mer uppmuntrande, konstaterande av att halva veckan gått
Torsdag: officiell nedräkning till helgen
Fredag: "Det ska bli skönt med helg"

Ja, tänka sig. Det måste vara hemskt förfärligt att behöva jobba och gå skola, tur att vi har de alldeles fantastiska helgerna att leva för.