Julklappsrim

Jag trodde nog att jag var för gammal för att ligga vaken kvällen innan julafton, men icke. Sist jag firade jul med familjen var -06, så det här året kändes det lite extra speciellt med det stundande firandet. När jag inte kunde sova efter att ha legat och vridit mig av och an, tände jag istället lampan och skrev klart de rim jag påbörjat under kvällen. Vissa har jag klurat ut, andra kom av bara farten. Gissa vad som ligger i klapparna!

White christmas

I dreaming of a white christmas



just like the ones I used to know



where the treetops glisten...



I dreaming of a white christmas



with every christmascard I write



may your days be merry and bright



and may all your christmases be white.

Sveriges julevangelium 2009?

Vid den tiden utfärdade folkhälsominister Maria Larsson en förordning om att hela landet skulle vaccineras. Det var den första massvacineringen och den hölls när Reinfeldt var ståthållare i Sverige. Alla gick då för att vaccinera sig, var och en till sin vårdcentral. Josef, som genom sin härkomst tillhörde vårdval Stockholm hade obegränsad valfrihet och begav sig från sin egen stadsdel upp till norrförort, till Filippas stad Täby, för att vaccinera sig tillsammans med Maria, sin trolovade som väntade barn (och därmed tillhörde en så kallad riskgrupp)

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att vaccineras, och hon tog sin spruta, den första dosen. Hon lindade sin arm och lade sig ner för att krubba (äta) eftersom det inte fanns plats för dem inne i väntrummet.

I samma trakt låg några astmatiker ute och vaktade sitt vaccin om natten. Då plötsligt stod en ängel från vårdguiden framför dem och landstingets hela härlighet lyste om dem. De greps av stor förfäran, men ängeln sa till dem: var inte rädda. Jag har bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en ny leverans pandemrix anlänt åt er i detta land. Plötsligt var där en stor himmelsk här som prisade alliansen och tackade för att de var det utvalda folket.

Drivkraft

Daniel Viklund sa såhär i en predikan som heter drabbad av Guds eld:
"Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av all din kraft och allt ditt förstånd", då blir det inte mycket kvar..."men måste det vara så mycket och så överdrivet, du är så fanatisk liksom". Jag ser ingen annan utväg! Om hela hjärtat, hela själen, all kraft och allt förstånd ska vara en kärleksförklaring till min Gud, då blir det ju ingenting kvar. Att älska nästan som sig själv blir en följd av detta.

De där orden har blivit sådana som följt mig sedan jag hörde dem. Vissa saker man hör är revolutionerande, så pass att de från och med då ändrar och utmanar ens tidigare sätt att tänka och se på saker. När jag för första gången hörde Daniels predikan gick jag och bar på en stor längtan och hunger efter mer av Gud. Jag upplevde att många i församlingarna nöjde sig med så lite och var övertygad om att ifall Gud finns och är verklig så måste det finnas mer än såhär att hämta. Två år senare kan jag konstatera; det finns mer!

Jag ser mycket som är ljummet, mycket som är halvhjärtat, också hos mig själv. Jag ser alla mina egna ansträngningar, det går ibland, ibland inte. En gammal sångfras dimper ner i huvudet "min kraft kan sina ut, men hans tar aldrig slut". Och det är så! Man kan bokstavligt talat bli drabbad av Guds eld och det är en underbar upplevelse! Du går där torr, tom, likgiltig och omotiverad, ber om förändring, om kraft och påfyllning och känner hur lågan tänds i ditt inre. Glöden. Passionen. Det som var dött får liv igen. Den innerliga glädjen och den stora lyckan i att få leva för något större, något mer än jag, mig och mitt. Jag vill uppmuntra dig som läser att söka efter detta. Jag känner inte till något bättre sätt att bli motiverad och få mål och mening med sitt liv. Tänk bara att få gå genom vardagen och känna såhär:

"Det är värt vilket pris som helst
att få se en slocknad blick
lysa upp på nytt.
Få se ett leende tändas
hos den som tycktes ha glömt att le.
Få se tillit vakna på nytt
hos den som inte längre trodde
på något eller någon"

Jesus och miljön

Idag fick jag senaste numret av flammor med posten. Det är sällan någon rolig läsning, snarare lite ångestladdat. På sätt och vis vill man inte att det ska stämma, så att man kan fortsätta som om inget hade hänt. Men det är nyttigt att vakna upp ur välfärdssömnen man så lätt faller in i. Det kommer inte att gå bättre för den här världen, den går mot sin undergång...och nej, jag är inte sekterist. Inte pessimist heller.

Vem vill inte tro att vi lyckas vända på klimatkrisen, på ekonomin? Jag räcker gärna upp handen och önskar att jag kunde ställa mig i optimisternas och framgångsprofeternas led. Visst är klimatmötet i Köpenhamn fantastiskt bra, att man faktiskt försöker åtgärda något av det som gått snett. Önskar dem lycka till, för det kan de behöva. Jag tror tyvärr att det är för sent. Vi som har det gott ställt skulle egentligen behöva lägga om hela våran livsstil för att det möjligen ska gå, och det har vi blivit alldeles för bekväma för. Sedan hjälper inte politiska beslut mot de naturkrafter som redan är igång.

Med det menar jag inte att man ska strunta blankt i miljön, gör man det kan man ju inte bry sig särskilt hårt om att den blir förstörd. Liksom: jorden går under, det är kört hur som helst...det spelar ingen roll vad jag gör och inte. Jag bryr mig, som troende har jag respekt inför naturen, Guds skapelse, och vill skydda och bevara den så gott det går. Kanske kan det hjälpa att hålla kriserna borta ett tag till. Här en bra krönika på temat. Men det håller inte för alltid. I bibeln står nämligen en hel del om naturen i samband med den yttersta tiden, innan Jesus ska komma igen. Hur gärna jag än vill att det ska sluta väl, så handlar det ofrånkomligen om att vi är på katastrofkurs...dock, för den som tror på Jesus är inte hoppet ute.

Överraskning!

Vem gillar inte positiva överraskningar? Att få något man blir glad av när man inte anade eller förväntade sig det. En extra bonus sådär. Jag är vän med en som är mästare på att överraska, och han gör det sannerligen finurligt och kärleksfullt. Det är spännande att tro på Gud! Man vet aldrig riktigt vad som väntar runt hörnet...

I Jesaja 55:8 står det såhär:
"Se mina tankar är inte era tankar och era vägar är inte mina vägar säger Herren"

Man ber om olika saker, för situationer och personer. I sitt huvud har man en bild av hur det ska gå till när Gud griper in. Tiden kan gå och det verkar inte hända så mycket och inte utvecklar sig saker och ting riktigt som man vill heller. Så händer det bara, att plötsligt ser du att bönerna besvarats, men inte på det sätt du förväntat dig. Det är mycket bättre och smartare än vad man själv trodde/ville/kände/tänkte/tyckte. Inte alltid, men nog så ofta. Därför att våra tankar är inte Guds tankar, och människans väg är inte Guds. Vi ser situationer och händelser ur ett mycket litet, begränsat perspektiv. Här pratar vi alltså om universums skapare som har koll på alla mina hårstrån! (Luk 12:7) Inte undra på att han är kapabel att göra saker och ting annorlunda än vi tror vi kan förutse.

Det handlar ibland om uppmuntran. Som idag. De senaste dagarna har jag gått och funderat över frågor med diffusa och otydliga svar. Kan jag verkligen tro på Gud när omständigheterna ser ut som de gör? Mitt i lidande och nöd, i en kritisk omgivning som inte tror på och alls räknar med det övernaturliga? Igår tyckte jag omåttligt synd om mig själv hela dagen.

Så i alla fall, idag var jag och Belen på pingstkyrkans Second Hand (som har flyttat till en ny, stor, fin lokal). Efter att ha botaniserat bland hyllor med lampor, tyger, porslin och prydnadssaker i mängd hittar jag in till bokavdelningen längst bort i butiken. Den kristna litteraturen står en aning otillgängligt, längst in, vänt mot väggen. Lägger huvet på sne och börjar undersöka titlarna. Men det roliga börjar när Belen kommer. Först hittar hon en bok jag väldans gärna velat ha, Einar Ekbergs amerikarepertoar. Den som jag tänkt köpa till nypris, men nu får för 10 kr. Förstås blir jag glad. Så börjar vi båda ivrigt leta vidare. Vi hittar flera gamla böcker från förra sekelskiftet med fina omslag och vackra illustrationer. Ännu flera med unkna utsidor. Men innehåller glimmar och sjuder av liv. Jag öppnar flera böcker och läser, helt på måfå. Riktigt random. Och för varje bok jag öppnar så står det något alldeles speciellt, något som var precis det jag behövde höra för tillfället! Det händer utan förvarning, blir bara gladare för varje text jag läser. Köpte böckerna. Försöker hitta nu vad det var jag läste som var så fantastiskt, men jag finner det inte igen...det är istället nya saker som kommer till mig. Inte hela svar, men tillräckligt för att jag ska vilja fortsätta vidare och upptäcka mer.

Andra gånger handlar det om tillrättavisning. Jag har en kalender med ord för dagen, den är lite som min lärare och följeslagare. En dag förra veckan var jag mycket irriterad på en person i min närhet. Gick för mig själv och räknade upp hennes brister och fel, allt jag kunde hitta. Jag var sur och gnällig. I samband med det ska jag se efter vad dagens kloka ord vill säga mig också står det som följer: "Det är bättre att söka efter en lösning än en syndabock"

Sånt här kan jag tveka inför att lägga ut på nätet. I matteus 7:6 står det "Ge inte det som är heligt åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er" När jag tänker på att vem som helst kan läsa om mina personliga upplevelser och erfarenheter av
tron blir jag faktiskt förskräckt, för jag vet inte om det är till för att delas med alla. Samtidigt är det ingen privatsak:
"Inte kan den staden döljas, vilken ligger på ett berg. Inte kan den tron fördöljas, varav livet har sin färg.
Ack, har Kristus endast blivit för ditt hjärta riktigt stor, se då måste du bekänna inför världen vad du tror" (Har du mod att följa Jesus, Lina Sandell)

Nåväl, pröva det jag skriver. Testa om det kan stämma. Är det inte sant, så lämna det, låt det vara. Men om jag har rätt, så väntar viktiga upptäckter. Vad som finns i beredskap åt just dig blir en överraskning. De renhjärtade ska se Gud.

Mat för dagen

Den här texten var vad som mötte mig när jag slog upp psalmboken på måfå imorse innan jobbet. (psalm 542)

"Är dagen fylld av oro och bekymmer, och ovisshet gör vägen svår att gå, så stanna upp och ge dig tid att lyssna, ty kanske, kanske ska du finna då: Guds ande bor i djupet av ditt hjärta och av hans vishet kan du ledning få.

Är sinnet tungt av ängslan, sorg och saknad, och ensamhet gör dagen kall och grå, så stanna upp och ge dig tid att lyssna, ty kanske, kanske ska du finna då: Guds ande bor i djupet av ditt hjärta, och av hans kärlek kan du värme få.

Är tiden knapp och kraven på dig många, och stress och trötthet ständigt tränger på, så stanna dock och ge dig tid att lyssna, ty kanske, kanske ska du finna då: Guds ande bor i djupet av ditt hjärta och av hans styrka kan du krafter få.

Känns livet tomt, ja meningslöst att leva, och tvivlets skuggor mörka kring dig stå, så stanna upp ändå en stund i vila, ty kanske, kanske ska du finna då: Guds ande bor i djupet av ditt hjärta och av hans låga ska du livsmod få"

Ibland träffar det bara så mitt i prick. Har aldrig hört sången förut, men orden landade rakt i hjärtat. Kanske, kanske ska du finna när du stannar upp, att Gud faktiskt har något att säga dig.

Det är vackrast när det skymmer

Hittade den här ljuva tonsättningen av Per Lagerkvists dikt i samband med att jag satt och läste bloggar när jag kommit hem från jobbet idag. I samma veva tittade jag ut genom fönstret och fick syn på hur vintervackert det var. Gav mig snabbt ut med kameran och fotade alldeles invid där jag bor, längs med älven. För mig är det avkoppling att någon gång om sänder ge sig ut och föreviga naturen som den ser ut just då. En paus från förpliktelser, måsten och krav. Stan går förstås inte upp emot avskildheten på landet, men strandpromenaden är heller inte fy skam. Vad man ser beror på med vilka ögon man tittar. Man får liksom inte ha för bråttom, då missar man ofta det vackra. Jag tror det var Einstein som sa att antingen är allt ett under eller så är inget ett under. Och lite så är det också när man letar motiv. Tar man sig tid att se sig omkring med öppna ögon kan man hitta skönheten där man inte alls förväntat sig att den fanns.