Upp och ner-vända vär(l)den

Hittade en artikel på Dagen om en amerikansk konstnär som vill visa hur Jesus såg ut. Jag vet inte om det jag, tror egentligen inte ikoner och religiösa bilder har särskilt stor sanningshalt. Så här står det i Jesaja, i en profetia om den kommande messias:

"Som många häpnade över honom, därför att hans utseende var vanställt mer än andra människors och hans gestalt oansenligare än andra människobarns" (52:14)

"Han hade ingen gestalt eller fägring, när vi såg på honom kunde hans utseende ej behaga oss. Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med sjukdom. Han var som en för vilken man döljer sitt ansikte, så föraktad att vi höll honom för intet." (53:2-3)

Så typiskt människan att göra sig en bild av en snygg-Jesus, för ful kan han ju inte vara. Precis som människorna på Jesus tid förväntade sig att befriaren skulle komma med makt, med härar, ståt och prakt. Han skulle vara en storslagen kung, en riktig hjälte, också kommer han i all enkelhet istället och segrar genom att lida och dö, vilken paradox! Och ta sen bara en sån sak som att det var den tidens religiösa som vände sig emot honom, istället umgicks han med outsiders, oansedda, utstötta människor med låg status. Jag tycker det är enormt fascinerande hur Guds sätt att agera så totalt vänder upp och ner på det människan tror är stort och beundransvärt.

I den kända julpsalmen Bereden väg för Herran finns en strof som går såhär: "Giv, akt det helga riket, är ej av denna värld. Ej av dess vise funnet, ej av dess hjältar vunnet." och bläddrar man en sida till i Jesaja kan man läsa detta i kapitel 55: "Se, mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar säger Herren."

Behöver du en hjälte?

"Det är synd om folk som behöver hjältar" var det en fiktiv person i en bok som konstaterade. Då tror jag bestämt att det är synd om oss alla. När folket slutar tro på Gud, tror de på något annat istället. Människorna verkar behöva något att prisa och se upp till, varför annars alla dessa idoler, artister, idrottare och filmstjärnor som höjs till skyarna?

I tidningen Dagen fanns för ett tag sen ett reportage där Michael Jacksons hemhjälp berättade om hur det varit att jobba åt honom. Hon konstaterar vilket pris den person får betala som världen vill dyrka och säger i nästa andetag "Vi är menade att tillbe Gud, inte hans skapelser"

Har stött på somliga tagit lite illa vid sig när det är mer livat i kyrkan. Sträckta händer, bön och lovsång...ja, det är nästan så det drar åt det sekteriska hållet. Eller? Det kanske är lättare att ta till sig ett stillsamt möte i svenska kyrkan-anda, lättare att förhålla sig passivt till. Jag har inget emot stillhet, tvärtom, men om vi tror på en levande Gud, ja då borde våra gudstjänster minsann vara levande också. Kan man bemöta idoler, artister, idrottare och filmstjärnor som om de vore mänsklighetens frälsare, hur mycket mer ska vi då inte upphöja han som faktiskt ÄR det på riktigt och har skapat alltsammans?!

Kampen om viljan

Den otåliga människan (bland annat en som heter Sara) vill ofta se resultat här och nu, idag, på en gång, men mycket viktigt här i livet tycks vara långtidsprojekt som kräver uthållighet för att lyckas. Att leva ut sina impulser och göra vad man har lust med är kul för stunden, men brukar kunna straffa sig sedan. Att däremot investera tid och energi i att göra som man vet att man borde även när det inte känns bra, vinner i längden. Så är det med t.ex. träning, studier, relationer och även i trons värld. Det du sår idag får du skörda imorron. Nog om det, nu ska leva som jag lär och gå och lägga mig! Det är aldrig fel tidpunkt att göra det rätta.

Vem springer du med?

En krönika skriven av en student vid namn Märta Söderberg, från salts tidning. Har kommit tillbaka till den då och då, texten berör mig så starkt. Innerligheten hon ger uttryck för får hjärtat att bulta och sår en djup längtan efter mer.

"Jag är en vagabond. Min destination är en kärleksrelation som bara Gud vet verkligheten av. Ju mer jag får av Jesus, desto mer saknar jag honom. Han har lämnat mig sårad i kärlek på det vackraste, mest underbara sättet. Nu finns bara en längtan i mig att få hällas ut, som olja ur en flaska, tills varje droppe är tömd. Det finns en person. Ibland ser jag hur han ler, jag känner hur han andas, jag hör hur han ber för mig. Jag hör hur han nämner mitt namn inför Fadern. Jesus. Han har gjort något med min själ som ord inte kan beskriva. Det finns ingen väg tillbaka. Kanske är det just hur mycket han vill ha mig som gör mig så knäsvag. Kanske är det hur han hedrat mig som gör att orden från hans mun är mitt beroende. Jag kan inte nöja med med att kunna det kristna språket, jag måste ha levande Gud, i mig, genom mig - varje dag. "Vilka springer du med?" Det är en fråga som har skakat om mig. Jesus såg mig i ögonen och sa: "Märta, jag vill visa dig vilka du ska springa ditt lopp med. Spring med dem som helt gav sitt liv för att få del av min härlighet. Se dig inte omkring i dagens Sverige och låt inte människor få definiera vad ett böneliv kan vara. Sträck dig ut på okänd mark. Jag ska komma till dig." Hans ord lämnade mig med frågor som bor inom mig: Hur mycket, Jesus? Hur mycket kan jag få ge dig? Hur djupt kan vi gå tillsammans? Hur väl kan jag känna din röst? Hur mycket härlighet, Jesus, på denna sida av evigheten? Hur mycket enhet, dig och mig emellan Jesus, på denna sida? Jag vill leva ett nobelt liv, övertygad om att vi var gjorda för att leva passionerade liv. Övertygad om att jag var gjord bara för min skapare. Så jag ger frågan vidare till dig: Vilka springer du med? Vilka låter du definiera vad som är ett normalt liv med Jesus? Låt Jesus ge dig en dröm för ditt liv med honom. Kanske är det bortom vad du och jag kan ana?!"

Moralpanik

Någonstans i kurslittaturen läste jag ett stycke i stil med följande: Scenariot var en ung tjej som blev kär för typ 60-70 år sedan. Författaren konstaterar krasst att på den tiden fick den stackars flickan gå där med rödblossande kinder och kväva sin lust, för då skulle man minsann vänta med sex till äktenskapet.

Är det inte hemskt, så säg? Oerhört förfärligt att behöva hålla sig.

Jag är övertygad om att unga far mer illa av vuxnas och ungdomsmottagningars uppmuntran att ligga fritt "så länge båda vill och ni skyddar er" än att behöva utöva en periods avhållsamhet. Jag förstår att man vill komma ifrån dömandet och synen på sexualiteten som något fult och skamligt, men då den nya normen är normlöshet, då könssjukdomarna sprider sig som pesten och abortstatistiken är hög har vi verkligen hamnat i det andra diket. Här en debattartikel på temat.

När USA:s smittskyddsinstitut berättar om vad man ska tänka på för att minska risken att smittas mot det sexuellt överförbara viruset hpv låter det såhär: "people can also lower their chanses of getting hpv by being in a faithful relationship with one partner, limiting their number of sexpartners and choosing a partner who has had no or few prior sex partners". Snabbt är det någon som säger att dessa fakta är hemsk gammalmodig moralism.

Trots allt verkar det sexuellt "frigjorda" samhället ha sina tabun: att lägga in värderingar och förespråka avhållsamhet!