Dagens outfit

Guds rustning:
- Frälsningens hjälm
- Rättfärdighetens pansar
- Sanningen som bälte
- Trons sköld
- Andens svärd (Guds ord)
- Skor: villigheten att gå ut med budskapet om fred

(Efesierbrevet 6:14-17)

Tillit

Var och åt på en pizzeria här i stan. Hade gjort min beställning och av ren vana tagit fram plånboken för att betala när mannen i kassan säger: det tar vi efter maten. Satte mig ner och väntade. Bredvid mig satt några som ätit färdigt och var på väg att gå. "Ja just ja" sa en, "vi ska ju betala för oss också" varpå de båda andra sa att oj, det hade de glömt bort om det inte varit för att den här mannen kommit på det. Något riskabelt system eller hur? I princip hade de ju bara kunnat gå ut genom dörren utan att betala. Jag tycker om att de på pizzerian vågar lita på sina kunder på det här sättet!

Hörde också en historia för ett tag sedan om vad som hände efter en spelning med Torkel Selin. Han stod och sålde skivor för full rulle och blev fikasugen, så han sa bara till en man i kön "kan du ta över här så länge?". Det funkade finfint sa han som berättade detta för mig.

Visst får man lite hopp om livet när somliga vågar förutsätta folks ärlighet istället för den ständiga misstro vi annars möts av?

Gud, vetenskapen & moralen

Rekommenderar två sevärda debatter: Moral med eller utan Gud samt Tro och vetenskap och här ett blogginlägg om Darwin (!) och Einsteins uttalanden kring Gud.

Det hänger på håret

För ett par decennier sedan kunde man bli utesluten från en församling om man klippte håret kort. Det är att gå över gränsen, och med dagens mått mätt ganska bisarrt. Men är det inte ironiskt att i princip varenda kvinna som är 40 plus idag ska envisas med att klippa håret kort, kortare, kortast?! Jag har sett ett antal kvinnor i församlingen som jag tyckte var så fina i längre hår också klipper de sig en efter en....I don't get it. Inte kan det då handla om utseendet i första hand, för de allra flesta ser yngre ut i längre hår. Inte kan det handla om kvinnlighet, somliga med mer maskulina drag blir förvillande lika karlar. Är det för att det är praktiskt och lättskött månntro? De få äldre damer (65 plus) jag stött på som haft långt hår har varit väldigt vackra, jag tycker längre hår är en prydnad på kvinnor oavsett ålder.

Dumheter

Via Adams blogg blev jag medveten om den nya reklamfilmen där kändisar simulerar sex med varandra för att visa på vikten av att använda kondom.

Den gör mig arg, jag kan gå i taket av såna här saker. Sex blir så äckligt när det bara handlar om kåthet och att tillfredsställa sina lustar, utan någon ömsesidig kärlek inblandad. Kvinnorna och männen blir objekt, ungefär som vilken livlös pryl som helst.

"Det är svårt att hitta en bättre sak att ställa upp på" säger en de medverkande. Eller hur?!! Har du hemskt dålig fantasi? Ska jag sätta en lång lista i händerna på dig med saker som garanterat gör mer nytta?

Sen står det också "vi är väldigt nöjda med att filmen inte är moralistisk". Nä, det är den där otäcka moralen som spökar igen. Kom inte här och påstå att det finns några rätt och fel, jag gör vad jag vill och känner för, ungefär. Men gränslöshet är heller inte frihet, det binder minst lika mycket som hårt hållna moraliska normer.

Vägar till ett alternativt liv

Jag älskade Shane Claibornes Den oemotståndliga revolutionen, en av mina absoluta favoritböcker. Oerhört inspirerande och hoppingivande bok att läsa, den får mig att tro på en annorlunda värld.

"Vi lever i en värld som inte uppskattar det lilla. Vi lever i en värld som bara vill att allt ska bli större och större...men mitt i allt det storslagna anar många av oss att Gud håller på att göra något nytt, någonting i liten skala och i det tysta. Detta som Jesus kallade Guds rike växer fram världen runt på de mest oväntade ställen, en stilla viskning mitt i kaos. Små människor med stora drömmar börjar tänka sig en ny värld. Små rörelser av gemenskaper med helt vanliga radikala vill göra små saker med stor kärlek"

Kunde inte låta bli att köpa den nya boken Bli det du ber och jag bara stormgillar citat som detta:

"Något av det mest radikala vi gör är att vi älskar de människor vi lever med, dag efter dag, trots alla misstag. En grupp vi hälsade på hade tryckt upp t-shirtar där det stod: alla vill göra revolution, men ingen vill diska. Det var en ständig påminnelse om att revolutionen måste börja med små kärlekshandlingar. Vi som hyser en stor kärlek både till den världsvida kyrkan och våra egna kristna sammanhang måste utfärda en varning: om du lierar dig med Guds folk kommer du att bli sårad. Den heliga anden gör det möjligt för oss - eller tvingar oss till och med - att dela livet med andra, leva tillsammans, göra varandras smutsiga jobb, vara gästfria, skapa fred, dela med oss av våra pengar, ta hand om varandras barn, bilda kooperativ och tjäna vår nästa. Men om du gör allt detta tillsammans med trasiga människor (och det finns ingen annan sort) kommer ni att såra varandra. Du kommer att bli sviken på det ena eller andra sättet och du kommer själv att svika, trots alla goda föresatser och stora förhoppningar. /.../ Sanningen är den att Gud inte förhärligas när vi försöker leva som perfekta människor. En gemenskap som strävar efter perfektion rensar alltid ut dem som inte är perfekta - tills det inte blir några kvar. Jesus förhärligades när han älskade den som skulle skada honom. På samma sätt förhärligas vi, så att Gud förhärligas, när vi fortsätter att älska varandra efter att vi gjort varandra illa. Gud förhärligas när vi fortsätter att ta skitjobben och till och med gör dem åt människor som behandlar oss som skit."

Vårflodsveckor, blomstertid

Så heter den LP med Artur Eriksson som just nu rullar i min spelare. Visor och romanser, sånger och psalmer om våren och sommaren. Jag har en förkärlek till sån här poetisk, lite gammaldags musik, gärna med orkesterkomp, piano och körsång till. Tycker om de tankar som står som en kommentar i omslaget:

"Vårflodsveckor, blomstertid. För oss nordbor är det känsloladdade ord. Hur många gånger vi än under vårt jordeliv får uppleva våren och sommaren är det alltid lika nytt, lika efterlängtat, lika förtvivlat sorgesamt när det ligger bakom. De stämningar våren ger oss är förstås outsägliga och ändå måste vi skriva om det, besjunga det, forma det i ord och toner så gott det nu går och så nära vi förmår komma. Den brottning i naturens värld vi upplever denna årstid berör oss djupt. /.../ Vi känner hur vår personlighet är ett med denna natur. Vi är liv av dess liv, oro av dess sprängande smärta, förhoppning av dess nyfödda kraft! /.../ Och hela vår värld är som en kosmisk harpa; från kvidandet av minsta kryp i mullen till vibrationerna av ljusets strålar. Och vi känner: här är den värld Gud gett oss. I den ska vi leva. I den ska vi lida, sörja, fröjdas, hoppas. Här ska vi leka och arbeta, födas, älska och dö. Smärtan av att vara till som Karin Boye format i sin dikt känns som djupast när det är vår. Lyckan att vänta hör till vårens lust. Men till sist, se på markens blommor och rymdens fåglar! Det är Herren Jesus själv som manar oss att gå ut och läsa naturens bilderbok. Lev i den tillit som skapar världen. Lev i den hemlighetsfulla skapelseglädje som går likt en väldig ström genom vårens och sommarens mysterium."

Vardagsanekdot

Lämnade in tre par skor på lagning för ett tag sen och var på väg för att hämta dem idag. Funderade över hur mycket det skulle kunna bli, om det egentligen var dyrt eller billigt. Gjorde upp ett antal scenarion i huvudet, där det rörde sig om allt från under 100 upp till 1000. Till saken hör att jag hade tagit med mig ytterligare ett par skor att lämna in, men bara ifall det visade sig vara överkomligt pris. Kom fram till att 300 var rimligt att betala för skorna jag skulle hämta, inte mer. Gick in på Bertils skoservice och han tog fram mina reparerade skor. Ja, säger han, nu är det såhär att räckte inte med att limma den här skon, jag behövde laga ett hål också och det är ganska dyrt, men jag kan ju inte lämna ut en trasig sko till dig. I mitt huvud hinner det ryka det minst en femhundring, innan han säger i nästa andetag: men jag är snäll, du får det en hundring billigare...då ska vi se vad det blir här...310...men vi säger 300! Och jag går därifrån och skrattar för mig själv över det lilla lustiga sammanträffandet.

Huvudet på spiken, Clara!

En av mina bloggfavoriter, underbaraclara, skriver så bra att jag bara måste återge det lite kort. Det handlar om hur hennes skräckvision av vuxenlivet är att jobba heltid, jämt vara trött och redan på onsdag längta till fredag, ha fyra veckors semester och stressa för att hinna umgås med barnen. Jag jublar över att det är fler än jag som vill leva annorlunda och törs ifrågasätta prestationskraven och förväntningarna på att man ska hinna allt samtidigt. Jag vill inte heller jobba heltid med småbarn eller leva över mina tillgångar genom att ta dyra lån. En god vän till mig sa för några år sen att han förespråkade kortare arbetstider och jag tyckte nog att det verkade slött då, men det var innan vuxenlivets stress och press gjort entre i mitt liv. När Clara säger "Jag tänker aldrig jobba 9-5 om jag kan slippa. Det är inte för att jag är lat eller utan ambitioner. Det är för att jag är klok. Jag är ärlig mot mig själv med vad jag orkar" så kan jag bara instämma. Fram för lugnare liv där folk slipper gå i väggen.