Det handlar om liv och död

Välkommen till min nya blogg! Får se vad det blir av detta...har varit ganska kluven till att börja blogga igen, tappade inspirationen efter att ha skrivit sista inlägget på gamla paltkomabloggen. Jag har frågat mig om och varför jag vill börja skriva igen. Hur personlig man bör vara på nätet. Ifall det är värt att lägga tid på det. Efter många om och men har ni mig ändå här.

"Ögonblicket och evigheten" är titeln på en gammal Einar Ekberg-sång. Den går som följer:

"Vårt liv är ett flyende ögonblick, så snart vår dyrbara tid förgick. Är det sommarsol eller vintersnö, är det födelsens stund eller tid att dö? Är det ljuv gemenskap i vänners lag eller är det ensamhet hela vår dag? Men himlen blott känner oändlighet, ty Guds kärlek är av evighet.

Är det framgång, lycka som är vår lott eller motgång, nöd som vi röna fått? Är det vårens sådd eller höstens skörd, är det aftonens ro ej av någon störd? Ja, vårt liv det varar en liten stund och det är som en suck, som en flyktig sekund. Men himlen blott känner oändlighet, ty Guds kärlek är av evighet."

Tiden både fascinerar och skrämmer mig. Fort försvinner den och aldrig kommer den igen. Sekunder, minuter, timmar, dagar blir till veckor som eftersom blir månader och år. "Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Släkten följa släktens gång." sjunger man i psalmen "härlig är jorden". Vad blir det av den begränsade stund vi fått tillgodo? Ett liv är inte så långt egentligen, trots det lever vi ibland som om det aldrig tog slut. Vi vet det någonstans, men tycks ha svårt att acceptera faktum. Folk i alla åldrar verkar tycka att livet gått snabbare än de tänkt sig. "Ja, det var inte längesen jag var si och så gammal, var där och gjorde det med den och den"

"Herre lär mig att inse att jag ska dö och hur få mina tillmätta dagar är, inse att jag är förgänglig. En handfull dagar är allt du ger mig, för dig är min livstid ett intet. Bara en vindfläkt är människan, som en skuggbild vandrar hon omkring. Bara en vindfläkt är skatterna hon hopar, hon vet inte vems de en gång ska bli. Herre, vad har jag då att hoppas på? Mitt hopp står till dig" Ps 39:5-8

Man kan fundera på varför saker som dessa ska vara nödvändiga att påpeka? Skapar det inte ångest? Säkert för vissa. Men i så fall, desto viktigare att våga börja brottas med livsfrågorna, istället för att skjuta dem åt sidan. Ännu ett bibelord från psaltaren säger: Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet.

"...den som ej stannar upp och lyssnar, ska bara se fåfänglighet, men den som vågar vara stilla, kan ana livets hemlighet!"

Jag hoppas det får bli så att de ögonblick jag genom bloggen delar med er får peka mot mot något mer, något större, utanför tid och rum. Mot evigheten och såna saker som förblir när annat förgås.