Hittade den här ljuva tonsättningen av Per Lagerkvists dikt i samband med att jag satt och läste bloggar när jag kommit hem från jobbet idag. I samma veva tittade jag ut genom fönstret och fick syn på hur vintervackert det var. Gav mig snabbt ut med kameran och fotade alldeles invid där jag bor, längs med älven. För mig är det avkoppling att någon gång om sänder ge sig ut och föreviga naturen som den ser ut just då. En paus från förpliktelser, måsten och krav. Stan går förstås inte upp emot avskildheten på landet, men strandpromenaden är heller inte fy skam. Vad man ser beror på med vilka ögon man tittar. Man får liksom inte ha för bråttom, då missar man ofta det vackra. Jag tror det var Einstein som sa att antingen är allt ett under eller så är inget ett under. Och lite så är det också när man letar motiv. Tar man sig tid att se sig omkring med öppna ögon kan man hitta skönheten där man inte alls förväntat sig att den fanns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar