Historiens vingslag

Jag tycker om historia. Kungar, krig och årtal bryr jag mig måttligt om, däremot är jag mycket intresserad av hur människors vardagsliv kunde se ut för några årtionden sedan, men kanske ännu hellre ett par generationer tillbaka i tiden. Hur olika livsöden gestaltade sig, få ta del av vilka medgångar och motgångar de hade, hur man tyckte och tänkte i en svunnen tid. Önska att det vore som då eller vara glad att leva i nutiden. Inte minst tycker jag det är spännande med allt runtomkring; kläder, prylar, inredning, byggnader, reklam o.s.v.

En del av min fascination för människors livshistorier ligger också i att se vad det var de la ner sina liv, sin tid och sin energi på och vad som finns kvar av det när de är borta, liksom för att undersöka om där finns något tidlöst varaktigt. Jag kan bara inte tro att all vår strävan är till enbart för oss själva och vår omgivning här och nu, att det mesta av det vi arbetat för sedan bara blir nedbrutet av tidens tand och faller i glömska om några generationer. Därför kan man säga att jag är på spaning i mänsklighetens arkiv för att se vad tidigare levda liv berättar för mig om det förgängliga och det eviga.

Har varit hemma med familjen i helgen och igår när det var mulet fastnade vi framför denna dokumentär om en afrikamissionär och hans familj. En både vacker och sorglig berättelse, med ljusa minnen och mörka fläckar.

Dessutom har mamma visat mig gamla släktfoton och dokument hon fått av morfar, vart och ett med sin historia:

Ransoneringskort från 1:a och 2:a världskriget längst ner, från vänster morfars intyg från en tyskakurs, längdhoppsdiplom och hans dopbevis, sedan har vi morfars mors id-kort och skolbetyg, längst till höger meny och häfte från morfars fars 50-årsdag. Riktigt roligt att så mycket finns sparat!