Det går aldrig vara nöjd

Förnöjsamhet håller på att bli snudd på sällsynt. Det är den gamla generationens ödmjuka människor som vet vad det vill säga. De som varit med då man fick slita hårt för sitt uppehälle, och förstår att vara tacksamma för hur bra de fått det. Vi borde sannerligen vara nöjda över mycket i det här landet, ändå gnälls det över allt och inget i tid och otid. Det är nästan lite fult att vara nöjd, som om det vore något fel på en sådan person. Och det är klart, med en tacksamhet över det man har istället för ett missnöje över det man saknar, är man inte en vidare intressant potentiell kund. Tänk, hur mycket pengar det går att tjäna på människors illusioner om allt som fattas dem...


Den som är ung
vill gärna verka äldre
och när du väl är äldre
vill du verka ung igen.

När jag var rundare
ville jag bli smalare
och nu när jag är det
vill jag ha mer hull.

Vi som är ljusa i hyn
vill vara bruna och fräscha
och de som är födda så
vill ha en blek och fin nyans.

Jag som har rakt hår
tycker lockigt är vackrast
och de som har lockar
vill helst räta ut dem.

Alla föds vi med en hårfärg
men vill helst ha en annan
och de som har den färgen
vill i sin tur byta.

Modet kommer och går
vi jobbar på att hänga med
och när vi väl gör det
är det dags för nästa trend.

Hur bra vi än har det
går det alltid få det bättre
och när det är som bäst
fattas ändå någonting.

Det går aldrig vara nöjd
för till den som är det
kan man knappast sälja
en illusion om allt som saknas.