Nytt år, nya möjligheter

"Det gamla förgånget är, se allting har blivit nytt..." Egentligen är det ju tid för förnyelse och förändring när helst det behövs, men det blir så konkret vid årsskiften att vi lämnar det som varit bakom oss och går mot något nytt och ännu okänt. Ett nytt år är som ett rent och oskrivet blad.

Jag har satt upp några mål för 2010, nyårslöften om man så vill. På det stora hela handlar det om att jag ska må bättre. Fick en släng av inspiration för nån dag sedan och satte igång att plita ner det i mitt liv som jag vill se en förändring i. Känslan som drabbade mig sedan det var gjort var i stil med att "det här kommer aldrig att gå".

I Norran stod det såhär idag: "De flesta nyårslöften är som snögubbar, de sjunker ihop till våren och är borta till sommaren. Ack, vad hjälper stolta föresatser mot den vanmakt som kommer med vanans makt? Fast tänk om vanan inget skulle förmå, vad skulle hända med nyårslöften då? Vad trist det vore om de skulle försvinna i eftertankens kranka blekhet, istället för att återuppstå i beslutsamhetens friska hy år efter annat. Ja hellre göra det till en vana att snubbla längs vägen då och då, än att sitta still i alla lägen. Så hurra för alla er som vågar löften ge, även om ett och annat aldrig kommer att ske."

Min lista fick fortsätta med en motivationsdel att läsa när jag tappar sugen och tror att det är kört. Trots att jag mycket väl vet varför jag borde göra varje sak jag har skrivit ner, har jag tydligt och klart berättat för mig själv vilka anledningarna är. För även om man vet att något är bra att göra, så inte gör man det automatiskt för det. Stegen från att tänka tanken och att verkligen utföra det man vill kan vara många och långa.

Nu till det jag vill få sagt, vad vårat största misstag är när vi ska börja med något nyttigt. När vi misslyckas och faller tror vi att det automatiskt är kört, när det i själva verket är när jag börjar tro på att det är kört som jag verkligen misslyckas. Hänger ni med? Att misslyckas i sig är inte så farligt, det är vad jag gör sedan som spelar störst roll. Den här delen i Calle Östs halleluja-sång har hjälpt mig många gånger:

"Om du faller efter vägen, det ju mänskligt är,
res dig upp ty ordet säger det gudomligt är.
Om du faller en gång till, res dig upp, ligg aldrig still."

Man måste tro på det lilla, på varje steg i rätt riktning. Det är inte allt eller inget, utan allt som blir av är bättre än inget.