Konsumtionshets

Inte nog med allt vi köper inför julen, sen ska det shoppas långt in i januari också...det är ju rea!

Underbaraclaras jultidning inleddes med en utmärkt analys av tokerierna:
"Att jobba i butik under mellandagsrean är som att befinna sig mitt i krishärd. Människor rusar runt i panik och tar oöverlagda beslut. Saker ramlar i golvet och slängs huller om buller i förvirringen. Ja, hela december bär faktiskt känslan av världens undergång. Folk shoppar julklappar som om livet hängde på det! Hur många ångestridna ansikten möter man inte? Någon letar desperat efter en klapp till svärfar. En present måste han ju få, vad som helst blir bra. Trots att han ingenting vill ha och dessutom redan har allt. På julafton lugnar det ner sig och man tycker att konsumtionshungern borde vara stillad. Men se, där misstar man sig. Redan på annandagen drar rean igång och då shoppar folk etter värre. Och hur många s.k. fynd har jag själv inte gjort bara för att det råkar vara halva priset på något jag absolut inte vill ha?"

Ibland är det så jag funderar om inte ett liv fattigt på pengar och prylar ändå vore ett rikare liv? Detta oändliga köpande gör mig alldeles trött. Här har vi ett avskräckande exempel. Hur många saker har man inte dragit hem bara för att man drabbades av tillfälligt ha-begär? Sånt man egentligen inte alls behöver eller kommer att använda. När vi hävdar våran rätt att köpa vad vi vill för våra pengar, så undrar jag om det inte råkar vara så att vi egentligen vet att vi handlar fel, men måste försvara oss för att kunna fortsätta som vi gör, vältra oss i lyx. För det är ju onekligen bekvämt. Tänk egentligen vilken nytta vårat överflöd skulle kunna göra för bättre behövande om vi bara ville. Men proppen sitter hårt, mycket vill ha mer.

Nu när jag ska bli student måste jag banta ner mina utgifter så långt det är möjligt. Vill helst inte ta studielån, tycker inte om att leva på pengar som jag egentligen inte har. Ska det funka behöver jag alltså spendera minsta möjliga. Det blir spännande, ser det som en utmaning. När jag har jobbat har det liksom varit helt ok att köpa vilken mat jag vill och diverse mer eller mindre nödvändiga saker, har ju haft en inkomst. Men nu...ja, jag är faktiskt riktigt nöjd över att måsta sätta stopp för slösaktigheten. För har jag inte press på mig är det risk att det aldrig blir av att leva att leva mer ekonomiskt och eftertänksamt.

Vad säger det om vårat konsumerande när det kan konstateras att vi slänger var tredje matkasse?

Titta också på det här intressanta och fascinerande klippet från Gomorron Sverige om en man som gjort sig av med sina ägodelar och ger sig iväg mot det okända. Programledaren verkar uppenbart provocerad av hans annorlunda val. Jag tycker det är både lite galet och samtidigt väldigt inspirerande. Det ger mig hopp om att kunna leva ett lite enklare liv.