Ifrågasättande

Som av en tillfällighet läste jag i inledningen till en doktorsavhandling vi fick titta på i skolan en text hämtad ur Sofia Karlssons stjärnor över Asahikawa: "Det är så mycket som vi tror vi är, men som vi bara fått, av nånting gammalt, som vi tror är vårt"

Hur mycket av det jag och du säger, tänker, tycker och tror är bara ett eko av vad "alla andra" säger, tänker, tycker och tror? Vad har vi egentligen prövat själva innan vi tar det för rätt, sant och riktigt? Tillåter vi oss att utan protest pressas i färdiga former, ramar och mallar? Vi tror att vi är fria, men frågan är om vi inte är ganska bundna i de rådande normerna. Säkert följer många med strömmen för att bli omtyckta och accepterade, för vem vill inte vara det? Men säg, är det värt det om det blir på bekostnad av det vi egentligen önskade att vi vågade tro på och leva för?