Läget

Tiden då jag jobbade inom äldreomsorgen känns hemskt avlägsen, trots att det bara var några veckor sedan jag började plugga. Funderar på varför jag har en sån distans till det helt plötsligt? Kanske för att jag varit inställd på studier så länge att jag nästan levt i det innan jag varit där i verkligheten. Det känns alldeles självklart att vara på Campus, samtidigt som övergången inte varit helt enkel.

Sedan två och ett halvt år tillbaka är jag van vid att på jobbet så jobbar man och när man kommer hem är man ledig. Det tankesättet dröjer sig kvar än och jag har haft svårt att riktigt komma igång med att läsa fastän jag vill. Det gäller att diciplinera sig själv och det är lättare sagt än gjort när det finns så mycket annat som slåss om uppmärksamheten.

I tisdags då jag skulle tentaplugga öppnade jag inte ens en bok. Gjorde inte några onödiga saker direkt, men väl en massa annat än just att läsa. Städa, träffa folk, gå på stan, läsa tidningar, prata i telefon...Tisdag kväll var jag mest bara arg på min dåliga karaktär. Nu närmar sig första tentan och jag försöker hålla nervositeten på en armlängds avstånd. Har gjort små lappar med begrepp och frågor på framsidan, svar på baksidan som ska nötas tills de sitter. Imorron gäller det. Det blir hemskt spännande.