Moralpanik

Någonstans i kurslittaturen läste jag ett stycke i stil med följande: Scenariot var en ung tjej som blev kär för typ 60-70 år sedan. Författaren konstaterar krasst att på den tiden fick den stackars flickan gå där med rödblossande kinder och kväva sin lust, för då skulle man minsann vänta med sex till äktenskapet.

Är det inte hemskt, så säg? Oerhört förfärligt att behöva hålla sig.

Jag är övertygad om att unga far mer illa av vuxnas och ungdomsmottagningars uppmuntran att ligga fritt "så länge båda vill och ni skyddar er" än att behöva utöva en periods avhållsamhet. Jag förstår att man vill komma ifrån dömandet och synen på sexualiteten som något fult och skamligt, men då den nya normen är normlöshet, då könssjukdomarna sprider sig som pesten och abortstatistiken är hög har vi verkligen hamnat i det andra diket. Här en debattartikel på temat.

När USA:s smittskyddsinstitut berättar om vad man ska tänka på för att minska risken att smittas mot det sexuellt överförbara viruset hpv låter det såhär: "people can also lower their chanses of getting hpv by being in a faithful relationship with one partner, limiting their number of sexpartners and choosing a partner who has had no or few prior sex partners". Snabbt är det någon som säger att dessa fakta är hemsk gammalmodig moralism.

Trots allt verkar det sexuellt "frigjorda" samhället ha sina tabun: att lägga in värderingar och förespråka avhållsamhet!