Formfel

Jag kan bli så trött på att bli kategoriserad, satt i fack och formad efter mallar. Visst, vi har ett behov av att få grepp om varandra, men kan man inte få vara en hel människa någon gång? Jag ryms på bägge sidor av de egenskaper vi ofta sätter som varandras motsatser. Jonas Helgesson säger det så bra: "etiketter ska man sätta på julklappar, inte på människor". Om det handlar den här dikten.

"Alla har sin mall
att passa in mig i
och alla mallar
har olika form
så att det inte går
att passa i alla
på en och samma gång.

Hur jag än gör
är det alltid
någon del av mig
som sticker ut
fastän det mesta
ser ut att passa in.

Visst är jag smal
men inte så smal
att jag ryms att bo
i de trånga fack
jag placeras i
av alla mänskor
med sorteringsbehov
som ska kategorisera
efter antingen eller

Utåt eller inåt
vuxen eller barnslig
naiv eller skeptisk
rationell eller känslig
modern eller gammaldags
praktisk eller teoretisk
normal eller annorlunda
lyckad eller misslyckad
höger eller vänster
röd eller blå
svart eller vit
eller vilken färg
du nu målar mig i.

Nej,
låt mig få vara
komplex och bred
för jag är både och
på samma gång."