Så heter den LP med Artur Eriksson som just nu rullar i min spelare. Visor och romanser, sånger och psalmer om våren och sommaren. Jag har en förkärlek till sån här poetisk, lite gammaldags musik, gärna med orkesterkomp, piano och körsång till. Tycker om de tankar som står som en kommentar i omslaget:
"Vårflodsveckor, blomstertid. För oss nordbor är det känsloladdade ord. Hur många gånger vi än under vårt jordeliv får uppleva våren och sommaren är det alltid lika nytt, lika efterlängtat, lika förtvivlat sorgesamt när det ligger bakom. De stämningar våren ger oss är förstås outsägliga och ändå måste vi skriva om det, besjunga det, forma det i ord och toner så gott det nu går och så nära vi förmår komma. Den brottning i naturens värld vi upplever denna årstid berör oss djupt. /.../ Vi känner hur vår personlighet är ett med denna natur. Vi är liv av dess liv, oro av dess sprängande smärta, förhoppning av dess nyfödda kraft! /.../ Och hela vår värld är som en kosmisk harpa; från kvidandet av minsta kryp i mullen till vibrationerna av ljusets strålar. Och vi känner: här är den värld Gud gett oss. I den ska vi leva. I den ska vi lida, sörja, fröjdas, hoppas. Här ska vi leka och arbeta, födas, älska och dö. Smärtan av att vara till som Karin Boye format i sin dikt känns som djupast när det är vår. Lyckan att vänta hör till vårens lust. Men till sist, se på markens blommor och rymdens fåglar! Det är Herren Jesus själv som manar oss att gå ut och läsa naturens bilderbok. Lev i den tillit som skapar världen. Lev i den hemlighetsfulla skapelseglädje som går likt en väldig ström genom vårens och sommarens mysterium."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar