Studiebesok och nara-doden-upplevelser

Jag har varit sist till frukosten ett antal mornar har. Har tyckt det varit sa konstigt, jag har ju stallt vackarn pa 8.30 sa jag ska hinna till 9 och anda sitter alla dar nar jag kommer. Varje morgon. Vad ar det for overhurtiga morgonmanniskor? Sjalv kan jag behova en startstracka pa en timma innan jag riktigt vaknat till. Efter nog manga mornar i den stilen slog det mig att den inofficiella tiden visst var halv 9, inte undra pa att jag slantrat in sent :)

Mandag den 18 var vi pa ett de-addiction center dar vi forst fick en inledande forelasning med information om stallet. Aterigen traffade vi pa en av Sankaris f.d. elever, de finns visst lite overallt. Det bodde bara man dar, eftersom missbruk i princip ar ett uteslutande manligt problem i Indien enligt henne. Pa 10 ar hade de bara haft 3 kvinnor, men jag undrar jag om det inte finns ett morkertal, att kvinnor inte tors komma ut med sina alkoholproblem eftersom det ar sa skambelagt. 99% av alla inlagda kom for alkoholmissbruk, resterande ynka 1% for att de inhalerar thinner, tar cannabis eller tabletter. Totalt hade de 55 platser, varav 15 var oronmarkta for fattiga som regeringen betalade for. Dock tog de in sa manga som upp mot 90 om jag forstod det ratt, eftersom behoven ar stora. Inledningsvis fick de avgiftning, sen terapi individuellt, i grupp och/eller med familjen, och efter 20 dagar skulle de vara sa friska att de skrevs ut med nan typ av mirakelpiller utan biverkningar vilket later lite for bra for att vara sant... Vi fick aven hora pa 2 unga man som berattade om sitt missbruk. Det mesta har i Indien ar mycket spartanskt motfor hemma, sa ocksa hemmet for missbrukare. Sovsalarna var slitna och smutsiga och inneholl i princip inget mer an sang, nattduksbord, flaktar och tvattlinor med ett och annat plagg uppsatt.

Maten ar mestadels god, forutom tva kvallar da vi bara fatt kolhydrater: ris, pasta, potatis, brod, chips och frukt. Annars kan en maltid besta av stark pickles, mort lammkott, krispiga "varma chips" snacks, rodbetor, pitabrod med gronsaksfyllning, kokta gronsaker och melon. Ja, det var en maltidsmeny jag raknade upp! En annan dag har det varit tortillaliknande brod, ris, gronsaksbiff, pasta, friterad linsbiff och en kokosboll till efterratt. Igar var en fantastiskt god middag pa kvallen: en mild soppa pa gronsaksbuljong, pasta, friterad kyckling, kokta gronsaker, sallad med bla jodnotter och morot ocksa sot mango.

Hemlangtan kommer och gar. Jag trivs finfint har, men tycker det ska bli lika bra att komma hem. Nan dag har jag kant mig less och matt pa nya upplevelser, for att nasta dag vara sugen pa mer. Det ar bra att fa distans till allt dar hemma, jag uppskattar det sa mycket mer nu nar jag ser det pa hall. Hur otroligt rent vi har det, vilken hog standard, sa lugnt och tyst till och med i staderna i jamforelse. Inte minst inser jag hur manga fina manniskor jag har runtomkring mig hemma.

En kvall har i veckan fick vi se ett riktigt askvader, hade jag varit liten hade jag blivit dodsforskrackt. Var namligen jatteradd for aska da jag var barn. Hela himlen blinkade och blixtrade, det var som ett jattelikt ljusskadespel! Stod och tittade i forundran, kunde inte lata bli att ha munnen oppen...

Sankari har haft en lektion med oss om barns utsatthet. Det var mycket statistik som ar svar att overhuvudtaget ta in och fatta, sjukt manga barn lider alldeles for mycket. Det ar svart att inte landa i fragan varfor det kan vara sa. "Less than 1% of what the world spent every year on weapons was needed to put every child into school and yet it didn't happen" (state of the world, new internationalist). Vilken galen varld vi lever i...

Jag har varit med om tva nara-doden-upplevelser. Naja, inte riktigt, men nog sa spannande i alla fall! Den ena var nar jag akte buss med Albert till chennai silks for att kolla pa indiska klader. Jag tog gott om tid pa mig som han sagt att jag kunde gora medan han var pa annat hall och utrattade arenden. Sen nar jag var klar slog det mig att vi ju inte hade avtalat nan tid och plats.
Min mobil funkar inte har sa jag kunde inte ringa. Vagen dit hade inte varit sa svar, sa jag tankte att jag nog kunde tillbaka till internetcafeet dar vi startat ifran sjalv. Sagt och gjort, traskade till hallpunkten, en stor kyrka och visste att jag skulle ta vanster dar. Vagen till vanster delade sig dock i tva, sa jag vart valdigt osaker och tog forst vanster igen men angrade mig och gick hoger. Fragade i en kiosk om vagen men han visste inte, en dam i nasta kiosk sa att jag skulle fortsatta rakt fram sa jag hoppades att hon hade ratt. Sag for mitt inre hur jag skulle ga vilse, utan adress "hem", hungrig och torstig mitt under stekheta dan och kollapsa av utmattning. Nu slutade det val, jag var pa ratt spar anda! Albert hade blivit jatteorolig.

Idag var jag pa vag in till internetcafeet med buss nar Santhanam ropade pa mig och sa att jag fick aka moppe med hans van. Kvinnor har sitter inte grensle, utan pa tjej-vis med bada benen pa en sida sa jag satte mig sa, holl i mig i ett handtag och hade fotterna pa en liten platta. Inte sakert for fem ore, och sarskilt inte i denna trafik! Det var med skrackblandad fortjusning jag sag den indiska trafiken pa riktigt nara hall. Vid en bro var det trafikstockning, helt enkelt for att alla kor forst och tanker sedan. Jag fick hjartat i halsgropen nar vi hamnade bakom en buss och han skulle forsok kora om. Ja, det var en upplevelse som det racker att vara med om en gang.


I forrgar var vi pa ett missionssjukhus drivet av en kyrka. Forst fick vi se sjukskoterskeskolan, det varsta var tva bord med burkar dar det lag konserverade foster fran aborter och missfall...helt bisarrt. Mammorna ville inte veta av fostren, sa darfor anvandes de i undervisning. Sen gick vi runt pa sjukhuset, kan saga att det knappast var kliniskt rent. Salarna var spartanska med metallsangar och redskapen sana vi hade har for 30-40 ar sen kanske. Det mesta har ar mer eller mindre smutsigt, huvva vad bakterierna maste frodas. Sofia som skriver om halsosituationen i Indien har borjat bli lite hispig over det! Anda var det ett bra sjukhus vi var pa. Varden var billig for att de fattiga skulle ha rad, men kvaliten pa varden var hog i jamforelse med statligt agda sjukhus. Vi satt ner med en lakare som pratade om sjukhusets historia och mal, integrerat med bibelns manniskosyn.

Igar var vi pa aldreboende, drivet av katolska nunnor. Underbara pensionarer, de var sa otroligt glada over att se oss. Blev alldeles lycklig, sa sota dom var! En farbror kunde engelska och var valdigt social, han sa till Malin "kan du inte ta med mig i resvaskan till Sverige?" En annan gumma var dement sa hon log stort, halsade pa oss, sjong & klappade handerna ocksa halsade hon igen eftersom hon glomt att hon redan halsat. Har bor ju de flesta i flergeneretionsboenden, sa dessa gamlingar var sana som blivit overgivna av sina barn. De tyckte att vi var som deras barn som ville komma och halsa pa.

Sen fick vi se sopberg pa vagen tillbaka, och jag menar berg! Besteg ett, fy anda...det luktade, men inte sa farligt som man kan tro. Dar uppifran bredde ett landskap av skrap ut sig. Bredvid var det ett stalle dar de forberedde ris, det lag over manga kvadratmeter pa betonggrund i en anlaggning dar de gick runt och krattade riset i rader. Ris med lite extra smak av sopor ;)

Nu i helgen vantar trekking, ska bli spannande!
Har lagt ut bilder pa facebook idag, hall till godo :)