Den dolda skatten

Till och fran har jag kant mig lite trangd under tiden har i Indien. Karln i huset dar vi bor ar ju som jag namnt emot mycket av religion. I nagra dar gick han runt i en troja med alla religioners symboler pa rad och texten "God is too big to fit into one religion". Vissa kvallar tar han tillfallet i akt efter att alla atit och fortfarande sitter kvar vid borden for lite Santhanam-time (som han kallar det). Det innebar att han berattar ett par utbroderade roliga historier med nagot budskap i ca en timma. Innan ett av dessa tillfallena gav en av tjejerna har som gensvar pa trojan att hennes mamma hade en magnet med texten "jag har inget emot Gud, men jag star inte ut med hans fans"

Knappt hann jag reagera innan han satter igang sessionen. En historia gick i stil med att det var en man som skulle soka jobb hos en arbetsformedlare. Forst fick han erbjudandet om att jobba pa systemet dar han skulle fa fri tillgang till alkohol. Nej, det ville han inte. Ok, men vill du jobba pa en bordell da? Jassa, inte det heller. Ja da hade han bara ett alternativ kvar och det var att arbeta som prast. Det tyckte mannen lat intressant, sa han svarade ja, varpa arbetsformedlaren sa: "...men kyrkan ar ju full av horor och onyktra!"

Efterat var jag bara tvungen att bryta min tystnad och prata med honom. Jag markte att han ar mycket skadad av all dubbelmoral han ser, sarskilt lyfte han fram de kristna grannarna som var smasinta, sura och inte gjorde sarskilt mycket gott, men de gick i kyrkan varje sondag. Kom att tanka senare pa inledningen till DC Talks "what if I stumble": The greatest single cause of atheism in the world today is christians, who acknowledge Jesus with their lips, then walk out the door and deny him by their lifestyle. This is what an unbelieving worls simply finds unbelievable. Kunde bara hoppas pa att jag inte kor mitt race sa som han gjorde, ar sa overtygad om min sak att jag inte ser nyanser och lamnar utrymme for andras uppfattningar. Efter lite sjalvrannsakan slog det mig att jag ju gor tvartom, jag haller tillbaka. Det blir en sorts fornekande, jag pastar att tron ar viktig men den far knappt nat utrymme i samtal och diskussioner med dem jag ar har med.

Jag ager en dyrbar skatt men jag later knappt folk fa veta att den existerar, delar knappt med mig. Hor bara hur det later, den ar ju till for alla! Kanske vill andra inte ha den for att de inte tror att dar finns nagot av varde som de behover, men de ska i alla fall fa erbjudandet. Somliga ifragasatter att skatten jag funnit ens existerar. Om jag bara kunde visa en aterspegling av den, ge dem en aning om dess glans! Andra tycker sig ha sa manga skatter redan, sa vad ska de med denna till? Hur ska de kunna forsta att de gar miste om nagot ifall ingen berattar...

En uppmuntrande overraskning vantade for nagra dar sen. Den som ville fick fara pa en paskkonsert pa kvallen, jag tyckte det lat intressant och tog chansen fast ingen annan verkade sugen, till sist blev vi 4 st med Sankari. Da vi var pa vag in i lokalen och fick ett hafte borjade jag ana att detta var nagot valbekant, det visade sig att koren sjong om Jesu dod och uppstandelse i skona stammor! Om man hade bytt ut kladerna och hudfargen pa dem som var dar hade det gott och val kunnat vara ett frikyrkomote i Sverige for nagra tiotal ar sen. Jag kande mig som hemma. Det var anmarkningsvart hur fridfullt det var darinne, jamfort med hindutemplen och larmet fran trafiken utanfor. Vad som gjorde mig annu mer forvanad var att Sankari sag sa glad och engagerad ut, inte minst nar hon satt och nickade instammande under predikan om Guds karlek framford av en stralande glad man. Jag hade forstatt att hon inte riktigt delade sin makes uppfattningar, men inte hade jag listat ut att det var for att hon delar samma tro som mig. Hon visade sig visst ha en dold skatt hon med.