Forsta dagarna i Indien

For de av er som inte vet ska jag vara i Indien 5 veckor via socionomstudierna. Vi ska aka pa studiebesok pa olika sociala institutioner, ha forelasningar och skriva en essa (motsvarande B-uppsats, men med mindre formalia).

Ar nu inne pa fjarde dan har efter att forst ha flugit komfortabelt med Qatar airways, gatt igenom massa kontroller och sedan akt minibuss i 6 timmar. Det blev drygt ett dygns resande. Flyget var lyxigt med skarmar pa satet framfor sa man kunde se film och vardinnorna var prydligt formella och serverade uppvarmda blota tygservetter med tang! Att komma till Indien var narmast overkligt. Lukten av brant gummi och sotma slog emot oss, det var morkt och mycket varmt och kvavt. Bussen vi akte liknade en hippiebuss fran 70-talet, det var en "luxury bus" for dem. Madde illa av varmen och blev aksjuk av den skumpiga farden. Trafiken ar ett organiserat kaos med ett standigt tutande. Storst gar forst och "ur vagen, har kommer jag" verkar vara de trafikregler som finns och efterfoljs. Holl pa fa en hjartattack bade en och tva ganger da vi var nara att krocka och korde mycket nara bade gaende folk, mopeder och lastbilar!

Vi bor hos ett par som Umea universitet har samarbete med , hon heter Sankari, ar socialarbetare och har doktorsgrad pa universitet har. Forutom oss fjorton studenter (mest fran Umea och Skelleftea) sa bor vardparets slakt i flera generationer dar, samt endel tjanstefolk anstallda for tiden vi ar i Indien. Det ar forstas varmt, mycket varmt. Kring 35-40 grader ar standard. Att svettas ar det bara att vanja sig med! Vi sover i mindre salar med vaningssangar av jarn, under flaktar i taket. Gar ganska bra, jag har sovit gott. Tacke behover man inte overhuvudtaget. Maten har hittills mest varit vegetarisk for att spara vara svenska "babymagar". Den ar kryddig och smaklig, bestaende av ris, gronsaker, olika saser, chipsliknande brod och sota fruktjuicer. Huset har flera vaningar och kan narmast beskrivas som lyxigt enligt indiska matt, under medelmattigt jamfort med svensk standard. Dock blir jag odmjuk nar jag ser hur utbredd fattigdomen ar, vi har passerat manga skjul och lerhus med halmtak och staderna ar allmant slitna och sjaskiga. Skrap kastas pa gatan, tvattar sig gor man i kloakvatten och behoven utrattas i diket om man ar fattig. Svart att fatta innan man ser det med egna ogon, det ar sa annars motfor hemma.

Vi har varit och kopt indiska klader pa en stor affar med mangder av vackra, fargsprakande tyger och dressar. Svenskarnas kladstil bleknar och verkar mycket gra i jamforelse! Servicen var kanske den rorigaste jag varit med om. Nar man skulle titta pa plaggen kom en man och holl i de dressar man valt ut och nar det var dags att prova tog han av overdelarna fran galgen och gav dem tillbaka. Sedan tog en emot betalningen, en andra person gav kvittot, den tredje packade och sa skulle det stamplas innan man till sist fick paketet av ytterligare en. Ja, det ar minsann service sa det racker och blir over. Varmen och trottheten bidrog inte med mitt basta talamod, tyckte mest det var irriterande. Detta krangel beror pa att folk ska ha jobb, Indien ar ju det nast mest folkrika landet i varlden efter Kina. Gar kladd i haremsbyxor, en armlos tunika och tunn sjal over axlarna, det och sari ar standarden for kvinnor. Vi har aven kopt fantastiska tyger till saris som ska sys upp av en skraddare som kom och tog matt pa oss i forrgar.

Igar var vi pa en skola for forskolebarn upp till sexan och sag dem marchera, be och lasa ramsor. Vi korde imse vimse spindel och sma grodorna for och med dem i gengald. De allra minsta barnen fick nallar och leksaker. Sedan for vi till ett av de finare hotellen i stan och badade i poolen for 100 rupees, motsvarande strax over 15 kr. Ja, de flesta andra solade ocksa men jag stod knappt ut i hettan och struntar faktiskt i att bli brun. Det ar lite bissart att vi solar for att fa farg medan indier vill bleka sig for att bli vita.

Idag har vi varit pa women blind center, ett hem dar blinda kvinnor kommer och far bo 2-3 ar for att lara sig att forsorja sig. De knot vaskor av fargad plasttrad, gjorde kuvert, spann trad, bakade, sydde, sjong och spelade. Fantastiskt duktiga, sarskilt med tanke pa att de flesta inte sag nagonting alls. Det stod skrivet pa en vagg: "there is no blindness except blindness of the heart".

Herrn i huset, Mr Santhanam vet jag inte riktigt vad han har for titel. Dock ar han valkand i trakterna och gor mycket gott som att plantera gront, sprida kunskap och starta skolor. En sak ar saker, han tycker om att prata, beratta och vara i centrum. Det handlar mycket om religion, en hjartefraga for honom. De ar inte religiosa i huset, utan mer av humanister som lyfter upp viktiga manskliga varden utan nagon Gud inblandad annat an pa ett diffust och universalistiskt satt. Han har till och med gjort en stor, vacker tradgard pa mark vard 5 miljoner i svenska kronnor, "mother nature garden" med ett litet tempel dar offerbordet bara innehaller sant som har anknytning till naturen. Att varda och ta hand om skapelsen; alla ganger, men jag tillber inte den utan dess skapare.

Far intrycket av att Indien ar valdigt religiost, pa sa vis att man forsoker blidka gudarna och sjalv fa valgang genom tomma ritualer som har liten praktisk betydelse, trots enorma behov bland manniskorna. Detta ar Santhanam mycket emot, och jag kan bara instamma. Som det star i jakobs brev, så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död. Vid grinden till huset star gandhis "the hands that serve are holier than the lips that pray" skrivna. Jag skulle saga att de gar hand i hand, ora et labora (bed och arbeta) som det heter. Genom att be far jag kraft att gora gott och undviker att fastna i sjalviskhet.

Har ocksa funderat over vad han sagt: att eftersom religionen inte atgardat varldproblemen an, kan den inte vara losningen pa dem. Religionen i stort, nej det tror jag inte heller. Jag skulle inte vara kristen om jag trodde att andra trosinriktningar var lika ratt ute. For att fa svar sa racker det faktiskt med att ga till mig sjalv for att se vad tron gor med mig och vad jag vore utan den.

To be continued...