Livets trådar

Jag har en inbyggd tro

på att verkligheten

är full av små spår

som om jag följer dem

leder fram till svar

på sånt jag undrar över.

 

När en av dessa trådar

väl visar sig för mig

har den ett särskilt villkor

för att leda någonstans

och inte bara försvinna

lika fort som den dök upp.

 

Det är framför allt

att jag tar den på allvar

och stannar upp ett slag

för att notera det där

som för en liten stund

har nåt att säga mig.

 

Om jag inte bryr mig

och bara viftar bort

de glimtar jag får

som meningslösa tankar

isolerar jag mig själv

från livets djupare mening.

 

När jag låter mig ledas

dit det kallar och drar

då börjar en vandring

där det vaga och dunkla

sakta klarnar eftersom

jag vågar följa stegen.

 

Kanske det en gång

ska visa sig klart

att ett helt livs öde

kan bero på just det

att öppna sina sinnen

för vad som kommer i ens väg.